Självskadebeteende , ett ord med många nyanser.

Att ha ett självskadebeteende kan betyda så otroligt många saker, och det är väldigt många är drabbade. Jag själv är en av dem.

Den dagen jag första gången medvetet tillfogade mig själv smärta hade jag aldrig hört talas om självskadebeteende. Idag är det annorlunda. Många, näst intill alla har någon gång hört talas om det. Men ändå är kunskapen väldigt låg.

Inte många vet vad ett självskadebeteende innebär och därför tycker jag att det är viktigt att informera.

Kunskap förhindrar fördomar, och fördomar finns det tyvärr gott om. 

Som självskadande idag ses man som mindre värd. Det råder en kall och hård attityd mot självskadare i samhället och fördomarna påverkar mycket.

En av de största fördomarna som jag personligen utsatts för är fördomen om att alla som skär sig gör det för att få uppmärksamhet. Att det skulle handla om någon form av behov att få människor att tycka synd om mig. 

Men det har aldrig varit en del av mitt självskadebeteende.

Jag kan inte prata för någon annan än mig själv, för alla har sin egna anledning och sin egen problematik bakom sitt självskadande. 

För mig handlade det om smärtan, den fysiska smärtan som för ett par sekunder kunde distrahera mig. Smärtan som jag kunde förstå. Ett sår på min arm kunde jag se, jag visste varför det gjorde ont, jag kunde tvätta såret, plåstra om min arm och när dagarna gick kunde jag sakta men säkert se såret läka.

Det samma kunde tyvärr inte sägas om den psykiska smärtan jag kände. 

Den läkte aldrig. Jag kunde inte se den och jag kunde inte allt kontrollera eller ta hand om den.

Detta påverkar mycket, även vården. 

Gång på gång händer det att självskadande ungdomar fryses ut, "du ska minsann inte få någon uppmärksamhet". 

Ett scenario man inte allt för sällan hör talas om i mina kretsar är hur någon på en psykiatrisk avdelning självskadar och en personal kommer suckandes in och slänger lite papper på golvet och nonchalant säger till patienten "du får torka upp ditt blod när du är klar".

Ja, det är viktigt att det städas, men vart finns empatin idag?

Varför är vi så rädda att sträcka ut en hjälpande hand till någon som självskadar? Är det just dessa fördomar om uppmärksamheten som gör detta? 

Som gör att människor med ett självskadebeteende inte får den vård de behöver. 

Att det bemöts så respektlöst och nonchaleras just som de kanske behöver hjälpen som mest.

Att bli bemött på ett hårt, kallt eller nonchalerande vis när man mår så dåligt som man gör i det ögonblicket man självskadar gör inte att man kommer sluta självskada. Att bli bemött som en svår och jobbig patient gör inte att man mår bättre.

Det gör snarare att man mår ännu sämre och självskadar ännu mer.

Det är också många som anser att de personer som självskadar faktiskt får skylla sig själva. "Du väljer ju själv att skada dig så då är det ju ditt eget fel". 

Men jag anser inte att det är så lätt. Att någon skadar sig själv är aldrig så lätt som att personen en dag vaknade och tänkte "nä om jag skulle ta och dra ett rakblad mot handleden" och det är inte heller så lätt som att man bara vaknar nästa dag och bestämmer att aldrig göra det igen.

Ett självskadebeteende handlar om en oförmåga att hantera de känslor och tankar man har. En oförmåga att klara ut livet och dess svårigheter på annat sätt.

Många gånger handlar det om en desperat metod för att kortsiktigt hantera de svårigheter som uppstått för att man inte vet något annat sätt att hantera sina problem på. 

Att man inte har förutsättningarna för att hantera sina problem är inget man valt själv. Vissa har aldrig fått lära sig som barn, andra är födda med en oförmåga och andra har för många problem för att någon ska kunna reda ut den där härvan ordentligt. Inget av detta är något man själv väljer. 

Det är väldigt vanligt med missbruk hos personer med psykisk ohälsa och jag säger som jag alltid sagt. Ingen väljer att bli missbrukare vare sig det gäller, alkohol, droger, sex, shopping, spel eller självskador. 

Bakgrunden till missbruket kan ha många olika nyanser men ingen tog sin första klunk alkohol med målet att bli en a-lagare på stan. 

Ingen väljer heller att drabbas av psykisk ohälsa och ingen väljer vilka svårigheter de ska drabbas av i livet. 

Så kan vi inte bara komma överens om att de som självskadar inte gör det bara för att få uppmärksamhet och att de faktiskt inte får skylla sig själva!

 

sara

6 november 2014 14:45

Jag håller med dig nästan helt i det du skriver men det finns undantag, dom dom gör sig illa, och sen kommet och visar och nästan trycker upp armen,handen enhet var dom nu gjort sig illa. Dom verkligen vill ha uppmärksamhet! Dock är det lika viktigt med respekt och ett bra bemötande för det finns ju nåt inom dessa människor som också är så att säga trasigt, som behöver hjälp på nåt sätt! Det kan ju vara att Bara bli lyssnad på! Det viktigaste liksom.

http://sassasliv.bloggplatsen.se

Sara Modigh

6 november 2014 15:11

Ja, allt är ju en tolkningsfråga i och för sig. Men i det du beskriver ser jag deras handlande som ett desperat rop på hjälp medans andra kanske kallar det ett försök att få uppmärksamhet.
Jag säger inte att beteendet inte existerar. Jag kan som sagt bara tala för mig själv. För mig har det inte handlat om uppmärksamhet. Däremot har det kunnat handla om ett sätt att förmedla hur dåligt jag mår när orden inte räckt till.

Jag tror att man ska vara väldigt försiktigt med att använda just ordet uppmärksamhet när det gäller självskadare, då sådana kommentarer skadar väldigt mycket.
Fördomar om att alla som självskadar gör det för att få uppmärksamhet bidrar till utfrysningen av självskadare och det gör att självskadare får sämre vård och även sämre möjligheter till hjälp.

Kalla det vad du vill men tänk på att det idag "är fel" att vilja ha uppmärksamhet och att många människor förskjuts och ignoreras på grund utav rädslan att råka ge uppmärksamhet till någon som tigger om att få den.
Den rädslan är så stor att man hellre ignorerar tio oskyldiga än att ge uppmärksamhet till någon som är "skyldig".

Och vad är det egentligen man gör sig skyldig till om man tigger uppmärksamhet?
Är det så fel att när man mår dåligt vilja ha lite stöd och omtanke från sin omgivning? Alla kanske inte får det hemma och därför söker sig till desperata sätt för att få det?
Det är hemskt att vi lever i ett så kallt och hjärtlöst samhälle. Men det är tyvärr så det ser ut.

Sen har det aldrig hänt mig att någon självskadat för att sedan komma och trycka upp armen i ansiktet på mig. Så min bild av detta kanske är helt annorlunda än din om det är något som hänt dig.

Men av erfarenhet vet jag att man tolkas som uppmärksamhetssökande i samma stund som man slutar dölja sår eller ärr.
Att man ser en arm med sår innebär inte att personen bara satte de där för att få uppmärksamhet. Det kan faktiskt vara så att man mår för dåligt för att orka bry sig om att gömma. För tro mig det tar på krafter som man egentligen inte har att försöka hålla ett självskadebeteende dolt.
Det kan också handla om gemenskap. Gemenskapen som finns mellan självskadare, där man blir förstådd och inte behöver känna sig ensam om sina tankar och känslor.

Det finns tusentals anledningar till ett självskadebeteende och uppmärksamheten är en så otroligt liten del och det är problematiskt när den ses som enda anledning och enda förklaring till synliga självskador.

Precis som du skriver så är det viktigt att bemöta alla med respekt. Alla som självskadar mår dåligt på ett eller annat sätt och genom att sätta sig ner och bara lyssna på deras ord kan du göra en skillnad.

 

ninen

6 november 2014 17:01

Jag läser också på MOA, fast på distans. Jag tycker du är modig och framförallt duktig som försöker fastän det tar emot.
Jag valde distans just för att jag hade hört så mycket dåligt om klimatet som är i klasserna. Jag ångrar mig inte en sekund! Det är stora grupper och folk respekterar inte tiderna utan kommer och går hur dem vill på lektionerna. Jag hoppas verkligen att lärarna erbjuder dig det stöd och den hjälp du behöver och vill ha, det förtjänar du <3

Sara Modigh

6 november 2014 20:19

Det är nog olika från klass till klass.
Den första gruppen jag hamlade i när jag läste Medicin 1 var jättebra. Ingen som skrek eller bråkade under lektionerna. Alla satt på sina platser och var tysta när läraren pratade. Jag trivdes jättebra på den kursen. Men nu hamlade jag i en grupp tillsammans med väktarna och där i just den klassen var det mer bråk. Bråk som jag inte klarar av.
Men lärarna är tillmötesgående. Jag får läsa den här kursen på distans nu och jag behöver inte gå till skolan. Jag får ta den tid jag behöver och jag känner mig trygg i att de vill lösa det så att det ska bli så bra som möjligt för mig.

 

Emelie

6 november 2014 18:16

En läkare på psyk frågade mig till och med om jag skadade mig för att ta livet av mig eller för att få uppmärksamhet. Det är skrämmande att någon inom vården, kanske särskilt en läkare, inte har bättre koll än så!

Sara Modigh

6 november 2014 20:12

Usch. Man blir ju mörkrädd när man hör sådant. :(
Sådana läkare borde bli av med legitimationen tills dess att de utbildat sig klart!

 

Larissa

16 november 2014 11:43

Hej
Dethär har kanske inte med saken att göra men jag måste ändå få säga att du är så otroligt vacker!!! Ibland är det svårt att som tjej ge en komplimang till en annan tjej för det kan uppfattas fel men från hela mitt hjärta så måste jag säga att du e en av de vackraste kvinnor jag sett!!

Ifall ni forfarande behöver en bil så har min man Tobias en bilfirma i Sala 070/3994770 kaj's bilar
Han kan tillimed levera bilen till er om ni har svårt att hämta den! Önskar er allt gott i världen! Du e en stark och vacker kvinna!! Wooow!!!

Sara Modigh

16 november 2014 17:49

Tack så mycket :)

Vi har köpte en ny bil redan. Vi har svårt att få vardagen att fungera utan bil så vi kontaktade Holmgrens direkt och köpte en bil som vi hämtar nu på tisdag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...