Jaha, då är vi på den sista dagen för det här året. 

Tiden går sådär otroligt fort igen. Man vet knappt vart dagarna tar vägen. 

Kan nästan inte tro att det gått ett helt år sedan jag och Jakob låg hemma och var jätteförkylda och sträckkollade på tv-serien Chuck under nyårshelgen.

Vi började alltså året med världens förkylning och i år håller Jakob i alla fall upp traditionen för han är sjuk nu med. 

Så vi tänker stanna hemma och ta det lugnt denna nyårsafton också.  Fast denna gången sträckkollar vi på Supernatural istället och håller tummarna för att jag håller mig frisk från förkylningar, magsjuka och allt annat som går runt nu. 

Sen jag fick min MS blir jag ju så fruktansvärt sjuk när jag blir sjuk så det är lite läskigt tycker jag. 
Förra nyår hade jag ju en liten förkylning men den golvade mig totalt. 

Vi fick åka till jourcentralen på nyårsafton och där svimmade jag av värmeslag bara för att min kroppstemperatur höjts en aning. 

Får jag minsta lilla höjning i kroppstemperaturen så påverkar det mig jättemycket. 

Men jag har ju i och för sig börjat med en väldigt bra bromsmedicin i år och jag har inte varit sjuk sedan jag började med den. Så jag kanske inte påverkas lika negativt av lite småförkylningar som jag gjorde innan. 

Sedan jag bytte medicinen har jag mått så mycket bättre. 

Jag var väldigt rädd där i slutet av 2013 att jag inte skulle kunna gå ner för altaret eller inte skulle klara av att stå under hela vigseln. Men tack vare Tysabri så har jag kunnat bygga upp mer och mer styrka.

Jag är så glad att jag faktiskt klarade av min bröllopsdag både fysiskt och psykiskt.

Det var en stor utmaning och jag var väldigt rädd i början. Men alla dessa möten och uppgifter som skulle klaras av innan bröllopet blev lättare och lättare. 

Min bröllopsdag är den största dagen i mitt liv och jag är så lycklig över att jag har en så fin familj och så fina vänner som ville dela den dagen med mig.

Vänner och familjen betyder väldigt mycket för mig och jag är så glad att jag börjat må så mycket bättre så att jag orkar umgås så mycket mer. 

 Jag har haft många underbara dagar med vänner och familj i år och det hoppas jag på att fortsätta med nästa år. 

Många spelkvällar och roliga sommaräventyr. 

Vi bestämde att vi skulle bada i alla sjöar i Jönköpings kommun i somras och jag tror att det var typ sjutton badplatser eller något. 

Åh så kul vi hade när vi åkte runt och testade alla sjöarna. Ibland följde något eller några syskon med och plaskade runt så vi hade verkligen en jättekul sommar.

Jag mådde bättre än jag någonsin gjort tidigare och jag var så glad och lycklig. Det kändes som om jag skulle klara vad som helst. 

Så jag ansökte om att börja plugga till undersköterska, och kom in. 

Jag kände genast att detta kändes lite mycket. Men jag sa till mig själv att jag skulle försöka i alla fall. 

Så till hösten började jag plugga igen efter att ha varit sjukskriven i 7 år. 

Det var otroligt tufft. Svårare än jag någonsin kunnat tro. Det var jobbigt både frysikt och psykiskt och efter en kurs tog det tvärstopp. Jag var helt uttömd på energi och min hjärna slutade fungera. 

Jag orkade inte tänka, jag orkade inte gå upp ur sängen, jag låg mest och grät hela dagarna. Jag gick in i väggen och jag föll och föll. Allt som jag kämpat för att bygga upp de senaste åren såg jag rivas ned och det gjorde mig ännu ledsnare. 

Så jag tänkte ta en paus från skolan. 

Men då tyckte de att det var bättre att jag hoppade av och sökte på nytt när jag mådde bättre.

Så nu är jag sjukskriven igen och vet inte riktigt vad jag ska göra nästa år. Det känns frustrerande att skolan inte fungerade. Men samtidigt så är det viktigare att jag mår bra än att ha en utbildning. 

Vad ska jag med utbildningen till om jag dör på kuppen. 

Så det kändes ju lite som ett misslyckande att jag inte klarade det. Men jag har gjort mycket i år som jag inte orkat med innan. 

Jag och Jakob har börjat träna, Vi går tipspromenad nästan varje söndag och jag har till och med åkt skridskor.

Sen var vi och bowlade här om dagen och jag var bäst!

Ifrån slutet ;)

Jag är verkligen värdelös på bowling och har alltid varit.

Men jag hade kul ändå.

Jag är inte bättre på skridskor heller, det bestämdes att varje gång någon trillade skulle den bjuda på en shot nästa gång vi var ute på krogen. Som tur var verkade de ha glömt det när vi var ute på krogen på juldagen. Annars hade jag blivit fattig.

Trots många svårigheter och mycket som varit jobbigt så har det varit mycket som varit väldigt bra. Detta är ett av de bästa åren hittills och jag hoppas att 2015 blir minst lika bra. 

 

Annie

31 december 2014 15:28

Du är en kämpe Sara* Hoppas ni får en fin kväll & önskar dig ett Gott Nytt År!

Kram

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Sara Modigh

31 december 2014 15:52

Tack detsamma :D
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...