"Du känner efter för mycket " ja den meningen har jag hört väldigt ofta. "Du känner efter för mycket" vad menas egentligen med det?

Sitter folk och letar känslor i vanliga fall? Alla mina känslor är starka och överväldigande och jag kan inte låta bli att känna dem hur mycket jag än försöker att låta bli.

Hela mitt självskadebeteende var snarare en flykt som gick ut på att känna mindre. Bara känna en fysisk smärta och låta den bedöva allt annat. 

Det finns ingen tvekan om att den obehagliga ångesten som trycker i mitt bröst finns där, jag behöver definitivt inte känna efter för att se om den finns där. Det går inte att undvika att känna den.

Att vara drabbad av en sjuklig ångest handlar inte om att man sitter och tänker och känner efter för att se om den finns där. Ångesten existerar jämt och från och till tar den överhanden och man lamslås under sin egen ångest. 

Det är inte en söndagsångest där man tänker "Nej, nu börjar jobbet igen", det är en ångest där man slutar fungera som människa.

En ångest som gör mig kallsvettig, svimfärdig, illamående och till och från får mig att helt förlora all verklighetsuppfattning. En ångest som ibland är så stark att jag drabbas av hallucinationer eller blir helt förlamad och inte kan röra mig. 

Tror du att det är för att jag känner efter för mycket. Att jag inte hade känt av det om jag bara tänkte på något annat?

Hade det vart så lätt hade ingen blivit sjuk från första början!

 

Ulrika

3 maj 2015 11:53

Känn inte efter så mycket. Det är en sån klassiker! Värdelöshetskönslan som bara ökar när man inte 'kan rycka upp sig'
Som om man inte vill mp bra!
En väldigt fin och viktig blogg du skriver.
Själv diagnosticerad bipolär för 6 ar sedan.

Sara Modigh

3 maj 2015 14:15

Ja, jag tror att de flesta någon gång fått höra just den kommentaren. Precis som du säger så känner man sig verkligen värdelös efter en sådan kommentar när man kämpar allt man kan men det ändå inte räknas för folk har fått för sig att man själv kan bestämma om man ska vara psykiskt sjuk eller inte.

 

Antidrom

3 maj 2015 15:25

Det där har jag också fått höra, av psykpersonal, av alla människor. "Du mår dåligt för att du känner efter för mycket". Det blir ju absurt om man tror att man kan bli så dålig att man ligger inne på bup tre år i sträck pga av att man känner efter för mycket...
Och man känner sig verkligen värdelös, som Ulrika skrev ovan. Förminskad.

http://antidrom.blogspot.se

Sara Modigh

3 maj 2015 19:08

Ja, det är verkligen förkastligt att så många använder den typen av nedvärderande kommentarer mot människor som mår dåligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...