Har vart på gymmet idag och jag förstår verkligen inte varför jag mår så fruktansvärt dåligt av träningen.
Redan efter två minuter på löpbandet så kom den där äckliga jävla huvudvärken.
Jag förstår inte heller varför det inte blir bättre?
Jag tränar och tränar och jag känner att jag blivit starkare i kroppen men just huvudvärken och tröttheten kommer varje gång.
Det gör så fruktansvärt ont i huvudet, visst det värsta lägger sig så fort man slutar springa. Men jag brukar ha ont resten av dagen. Många gånger har jag blivit sängliggande i nått dygn eller två efter ett träningspass bara för att jag får så ont och blir så totalt utmattad att jag inte orkar något mer än att ligga.

Gränsen för hur mycket jag klarar verkar dessutom flytta sig mellan gång till gång så det är extremt svårt att anpassa träningsmängden. Ibland är 5 minuter för mycket och en annan gång är en och en halv timma inga problem alls. 

Tyvärr vet jag ju oftast ine förrän någon timma eller två efteråt om tröttheten är den långvariga som håller i sig eller om det är den tillfäliga som går över efter en timma eller två. 

Jag är verkligen trött på tröttheten och jag önskar ju så att det hade blivit bättre.

Inte heller balansen verkar bli bättre. Så fort jag släpper handtagen eller räcket på löpbandet så studsar jag som en flipperkula mellan räckena. Jag kan verkligen inte gå rakt.
Sen jag hade mitt yrsel-skov har min balans varit knäpp. Jag har svårt att gå i gräs, trappor, kullersten och all annan ojämn terräng. Och så tydligen löpband då.
När jag går ute så måste jag verkligen koncentrera mig på varje steg som om jag går balansgång och det är väldigt mentalt utmattande faktiskt.
När jag går på löpbandet så har jag svårt att gå rakt. Jag liksom drar åt ena hållet helatiden och stöter i kanterna. Jag har märkt att det är främst åt höger jag drar, undra varför?

Jag försöker att koncentrera mig på att gå rakt och jag försöker att gå lite åt vänster hela tiden men det är jättesvårt att hitta balansen så att jag kan hålla en rak sträcka. 

Det här är sådant som gör att jag verkligen känner ett avsky och stor frustration mot mig själv. 

Jag äcklas av att jag inte ska kunna springa två minuter på ett löpband utan att må skit. Jag hatar att det inte blir bättre och jag blir gråtfärdig bara jag tänker på hur totalt jävla äckligt det är att inte kunna träna en timme utan att riskera att bli sängliggande efteråt. 

Jag vill så mycket mer!

Jag vill ha den där härliga uppiggande kicken som träning alltid gav förr!

Jag saknar den så otroligt mycket och idag på gymmet bara brast det. 

Det är ju tur att alla är så fokuserade på sitt för det hade väl vart en syn att se en tjock tjej halvspringa på ett löpband i två minuter och sen brista ut i gråt och gå där och gråta med ett krampaktigt tag om handtagen. 

Men jag kämpade mig igenom smärtan i min själ och efter ett tag kändes i alla fall det psykiska bättre. 

Jag är väldigt ledsen över att min kropp inte orkar det som jag vill och det är frustrerande. Men jag gör i alla fall det bästa jag kan under omständigheterna och bättre än så kan man inte göra.

Jag känner ju ändå en viss förbättring. Även om jag mår väldigt dåligt av att lyfta saker, ni som läst min blogg vet ju att jag har väldigt svårt att lyfta saker över huvudet på grund av min ms, jag har lyft lite med maskiner, inte över huvudet dock för det klarar jag inte än. Men jag har tränat armarna lite och jag har kunnat öka på mer vikter. Även om det jag lyfter är i princip obefintligt jämfört med de flesta andra så är det en stor vinnst för mig att gå från noll till 15 kilo. 

Orkar inte mycket men jag kämpar på.

Det känns bättre när man faktiskt kan känna att man inte lider i onödan.

Resultat är skönt.

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...