En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 28 oktober 2015

Varför är du sjuk?

Av Sara Modigh - 28 oktober 2015 13:30

Något jag inte riktigt förstår är varför så många människor frågar mig frågan "Varför är du sjuk?"


Det är ju inte som att jag blivit magsjuk av att slicka på en toalettstol direkt! Långt ifrån alla sjukdomar har en klar grund till varför man blev sjuk. 

Faktum är att idag så vet man faktiskt inte varför vissa drabbas av MS och andra inte. Man vet inte alls vad sjukdomen beror på eller varför den uppkommer. 


Så att svara på frågan "varför jag är sjuk" är för mig totalt omöjlig. 


Det jag vet är att jag har en sjukdom som inte går att bota och att jag har en bromsmedicin som jag behöver för att den hjälper mig att hålla sjukdomen i schack. Den är till för att sjukdomsutvecklingen inte ska ske lika snabbt och förhoppningsvis då också hjälpa mig att ha ett så normalt liv som möjligt så länge som möjligt.

Jag är jätteglad över min medicin och jag ifrågasätter inte vare sig medicinen eller varför jag fick min sjukdom. Faktum är att för mig spelar det faktiskt inte särskilt stor roll varför jag blev sjuk. För mig är det mycket viktigare att fokusera på hur jag ska leva med det och hur jag ska kunna göra det bästa möjliga av mitt liv som MS-sjuk. 


Om jag fick min MS för att jag har ett genetiskt anlag, bor för långt ifrån ekvatorn och därför inte fått tillräckligt med sol, eller om det är på grund av Epstein Barr-virus spelar ingen roll. Det spelar inte heller någon roll om riskfaktorer som rökning ligger i grund eller övervikt som barn, psykiska trauman, stress och vad tusan mer det finns teorier. Det gör liksom inte någon skillnad för mig. Det är ingenting som går att ändra på nu om jag skulle få veta vad som gjorde att jag fick min MS. Det finns fullt med teorier, men inga klara svar till varför någon drabbas av Multipel Skleros. Många verkar tro att genetiskt anlag tillsammans med flertalet riskfaktorer så som virus, lite sol och rökning till exempel skulle kunna vara en grund. Men det finns inga vetenskapliga belägg för detta. 

 

Så vad ska man ens svara på frågan om varför man är sjuk?

"Jag hade otur?"

 

Jag tycker att det känns lite anklagande och ifrågasättande att få den frågan "Varför är du sjuk?", det är som om ni tror att jag valt detta med flit, som om jag hade ett val att välja om jag ville vara sjuk eller inte. Just ordet "Varför" är ju ett ord som jag upplever kräver en förklaring. "Varför har du en grön tröja på dig?", "varför är du försenad", Varför, varför varför? Men jag har ingen förklaring och jag tycker inte heller att jag är skyldig att ge någon förklaring. 

Jag skulle inte önska Multipel skleros på min värsta fiende så jag förstår inte folk som verkar tro att MS är något som man vill ha.


Det är en svår sjukdom som kräver livslång behandling. 


Som det är ju så får jag bromsmedicin via dropp var fjärde vecka.

På tal om det så höll jag på att glömma min tid på sjukhuset igår. Var så trött efter helgen och andra dagen i rad med svår huvudvärk så jag missade helt att det var tisdag och dags för dropp. 

Så när jag var fyrtiofem minuter försenad ringde de och undrade vart jag var någonstans. 

Så jag fick slänga på mig första bästa kläder, sätta upp mitt smutsiga trassliga hår i en tofs och tvätta bort gårdagens smink som fortfarande var utsmetat i halva ansiktet och springa till bussen.


Kom dit vid 13:37 fast min tid egentligen var vid 12:30, men de var inte arga på mig som tur var.

Det var första gången sen jag började med Tysabri som jag kom försent. Det var jobbigt, men förr eller senare så händer det väl de flesta att de glömmer en tid. 

Det var ju tur att det var droppet jag glömde så det inte var en läkartid eller en MR i alla fall. 

Det hade ju vart lite svårare. 

 

Men det var nästan som om det var ödet som ville att jag skulle vara sen, för tackvare att jag kom så sent så fick jag träffa på min första MS-sjuksköterska som jag hade för två år sedan. Åh jag tycker så mycket om henne. Vi pratade lite och det var verkligen jättetrevligt att träffa henne igen. 

Jag träffade också en jättetrevlig kvinnan som också hade MS och fick sim medicin samtidigt som mig. 

Hon var i ungefär samma ålder som min mamma hade vart idag och hon hade haft MS sen hon var 24 år, så ungefär samma ålder som jag var i när jag drabbades. 

Tyckte det var väldigt intressant och mycket trevligt att prata lite med henne. Jag känner ju ingen som har MS så det är inte ofta man kan prata med någon som man känner förstår vad man går igenom. 


För MS är en pers, det är riktigt jobbigt att leva med och vetskapen om att det aldrig kommer bli bättre är inte särskilt rolig. 

Jag kämpar varje dag med att försöka göra det bästa möjliga av situationen och jag behöver verkligen inte någon som frågar varför jag är sjuk. 

 
 
Ingen bild

krstian

30 oktober 2015 12:02

1337 = Elit ;-)

Sara Modigh

30 oktober 2015 12:17

Haha jag vet, tyckte det var lite kul ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - Onsdag 14 nov 06:55

Jag förstår inte vad det är som händer med mina mina känslor.  Samtidigt som jag känner mig så tom och likgiltig inför allt så har jag så mycket känslor inom mig.  Jag pendlar så fort mellan alla dessa känslor så jag inte hänger med.  Gråter, s...

Av Sara Modigh - Torsdag 6 sept 03:01

Vem är jag ens? Är detta mitt liv? Är det såhär det ska vara?    Jag vill bara fly från allt, försvinna... Men hur mycket jag än flyr kan jag inte springa ifrån livet. Livet som jag så innerligt hatar, jag avskyr allt med det. Den ständiga ån...

Av Sara Modigh - Söndag 19 aug 07:45

Varför försätter jag mig själv i destruktiva situationer? Varför söker jag mig till förövare för att återuppleva mina trauman? Vad vinner jag på att låta mig utnyttjas om och om igen?  Varför söker jag tröst i situationer som inte alls ger tröst. V...

Av Sara Modigh - Torsdag 19 juli 13:45

  Hon var en tillsynes vanlig tjej, alltid med ett leende på läpparna. Hon var nog lycklig en liten stund. Men med åren blev allt bara mörkare och tyngre.  Hon var deprimerad, men ville inte erkänna det, hon sa jämnt attt hon var okej. Men d...

Av Sara Modigh - Fredag 6 juli 04:02

           

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se