Vilket år är det egentligen?

Det är 2016, men ibland kan man ju tro att det är 1816. 

När människor tvingas tigga pengar för att kunna ta sig till psykakuten då är det illa.

Vissa landsting har mobila team som kan hjälpa patienter i nöd. Men lågt i från alla har denna resursen och det är helt sjukt. Många gånger kan det handla om liv och död. Men ändå vittnar många om att ambulanspersonal blir arga och vägrar skjutsa patienter med psykisk sjukdom till akutpsykiatrin. På ett sätt kan man förstå, det krävs i de flesta fall ingen fysisk behandling under färden och det är ju det en ambulans är till för. Att ge vård till patienten på vägen till sjukhuset.

Behöver man då inte omedelbar vård på plats och vård under själva färden till sjukhuset så ska man inte åka ambulans.

Men vård kan vara så mycket mer än att stoppa en blödning eller rädda någon från en pågående hjärtinfarkt.

Vård kan också vara att lugna en panikslagen patient, att hjälpa någon tillbaka till verkligheten från en pågående psykos. Det kan vara att ta hand om någon med självskadetankar eller till om med rädda någon från att ta sitt liv.

Det som många gånger behövs i dessa fallen är ju att få just de här patienterna till psykiatrin så fort som möjligt. 

Bara för att man inte har en fysisk sjukdom så betyder det ju inte att man inte kan vara sjuk ändå. det betyder inte att man som drabbad av psykisk ohälsa inte behöver hjälp. 

Med psykisk ohälsa så kan man ju faktiskt vara väldigt sjuk. Så sjuk att sätta sig på bussen för att ta sig till psykiatrin inte är något alternativ.

Då finns sjuktaxi, men många som mår psykiskt dåligt har väldigt dålig ekonomi och att åka taxi är inte billigt. 

Så vad gör man då när man sitter där hemma helt självmordsbenägen med akut behov av hjälp samtidigt som man inte har ett öre på kontot?

När psykiatrin säger du får ta dig hit själv eller klara dig ensam, när ambulansen vägrar skjutsa, man inte klarar av att åka buss och inte har råd med en taxi? 

Man lämnas helt till sitt eget öde och det är för jävligt rent utsagt!

Det borde inte vara så år 2016 att männisor med en viss sårts sjukdom inte ska kunna få den hjälp de behöver för att klara sig. 

Ambulanser måste finnas tilgängliga för alla med alla sorters sjukdomar. Eller så måste man se till att införa speciella ambulanser ,med personal specialutbildad för att hjälpa psykiskt sjuka människor, i alla landsting. 

Ingen ska behöva dö för att den inte kan ta sig till den vård den behöver  

 

Mogge

7 januari 2016 15:14

En mycket bra reflektion... Varför finns det inte en "Psykolans" egentligen???
Det finns ju djurambulanser, speciella hästambulanser så varför inte.
Om man bara hade haft dom rätta kontakterna så skulle man drivit frågan vidare...

http://morgan-bockman.bloggplatsen.se

Sara Modigh

7 januari 2016 20:36

Jaa, i Stockholm finns, eller har det åtminstone funnits, en specialutrustad ambulans just för att kunna hjälp självmordsbenägna människor.
Men jag vet inte alls hur det har fungerat eller varför det inte finns på fler ställen.
För i mina ögon tycker jag att det är något som är väldigt viktigt för alla landsting.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...