Direktlänk till inlägg 29 mars 2016
Kan man vara för positiv?
Ja, jag tror det. Jag upplever att många blir irriterade på människor som försöker se saker positivt.
Jag har på grund av mina svårigheter tvingats in i ett tänk där jag hela tiden försöker se det positiva i varje situation. Jag försöker alltid se sätt att lösa alla de små problemen som uppstår och kan lösas, något som ibland irriterar personer runt om kring mig har jag märkt.
Detta har ju för mig varit en överlevnadsinstinkt något som har varit livsviktigt för att jag ska orka leva. Om jag inte hade haft mitt positiva och logiska tänkande hade jag aldrig ens tagit mig upp ur sängen på morgonen.
Men ändå så är det så få som vill lyssna på detta, de envisas med att hålla sig fast vid sin negativet och bli upprörda över småsaker som egentligen inte är så farliga.
Som detta till exempel. Det är värsta ramaskrien i kommentarsfältet om hur hemskt detta är och hur synd det är om katten. Människan som gjorde detta borde dö, djurplågare är så hemska, och så vidare i en evighet och tillbaka igen.
Nä, jag tycker inte att det var SÅ hemskt som många vill få det att vara.
Visst det var inte snyggt hanterat av kvinnan med katten. Det låter inte stabilt direkt att man, när man vill bli av med en katt försöker gå in i en butik och byta den mot något. Men är det så mycket värre än att byta sitt husdjur mot pengar hemma i någons vardagsrum? Vi köper och säljer djur hela tiden.
Sen det där med att katten bara dumpades i butiken är ju då den värsta delen i den här historien enligt mig, men samtidigt så dumpades i alla fall inte katten i en sjö instängd i en plastpåse, eller slängdes ut i snön för att klara sig själv. Katten lämnades i en butik där det finns massor med människor som kan göra det rätta och gå med katten till polisen, ett katthem eller till en veterinär där kattens rätta ägare kan hittas, eller katten kan omplaceras till en ny familj.
Detta var inte en så stor grej att bli upprörd för tycker jag då det kunde vara, och ofta är så mycket värre. Den här katten är inte i akutfara just nu så varför blir folk så extremt upprörda?
Ibland känns det som om människor bara blir upprörda för att bli upprörda. Att de gör problem av små saker för att slippa tänka på de verkligt hemska som existerar runt omkring oss.
Hur försvarar man att sitta och skriva "död åt alla äckliga tiggare" i en mening och sen i nästa sitta och gnälla över en katt som blir lämnad i en butik. Alltså sådant förstår inte jag?
En annan sak jag inte heller förstår är folk som blir arga och irriterade när man ger tips och råd?
"Nej jag tänker inte lyssna på dig för jag ska sitta här och tjura istället". Det är något som händer mig ofta då jag efter år av övning, i många situationer har lätt för att kunna se lösningar på problem.
Men om man lägger fram dem blir människor bara arga. Till exempel om det är så att någon, jag säger inte vem ;)
gnäller över att det inte finns någon broccoli hemma och jag då säger "peta ut några ur förpackningen som det står wokgrönsaker på så har du i alla fall lite broccoli tills du kan köpa nytt". Nej det gick minsann inte för sig. För den broccolin var äcklig och bara till för att wokas.
Jaha, men slipp så, men sitt inte där och gnäll när du har en enkel lösning framför dig.
En annan gång gällde det en person som gnällde över att hen hade fått en ny medicin utskriven och den var så mycket dyrare än den andra som hen hade haft.
Men samtidigt så spelar ju inte priset så stor roll eftersom vi har högkostnadsskyddet.
Visst det blir kanske en häftig summa som kostar alldeles för mycket pengar första gångerna man ska hämta ut sin medicin. Det förstår jag och det är riktigt jobbigt.
Men om man inte har ekonomin att lägga en så stor klumpsumma så kan man ju faktiskt gå till apoteket och göra upp en avbetalningsplan. Då betalar du en viss summa i månaden tills dess att du kommit upp i högkostnadsskyddet.
Men nej då, det ville hen inte lyssna på utan fortsatte gnälla över att medicinen kostade mer.
Min medicin kostar strax över 200 000 om året, så ska jag sitta och gnälla över det?
Eller ska man försöka vara lite tacksam över att det finns både bra mediciner som hjälper oss och ett högkostnadsskydd så vi faktiskt kan behandlas med dessa mediciner?
Försök hitta lösningar istället för att fokusera så mycket på problemen.
Varför väljer ni att bara fokusera på det negativa när det trots allt finns positiva saker också?
Tänk om jag bara skulle sitta hemma på mitt arsle och tänka på min MS och hur jag aldrig kommer bli frisk från det, eller om jag satt och tänkte likadant om mina psykiska diagnoser.
Tänk om jag bara satt och tänkte på mammas död, mobbingen jag utsattes för i skolan, våldtäkten, mitt självskadebeteende eller allt destruktivt jag gjort i min ungdom.
Det finns massor med negativa och svåra delar i mitt liv som jag kunde sitta och tänka på. Men jag gör inte det, för då skulle jag inte överleva.
Så varför ska man då sitta och gnälla och haka upp sig på småsaker med simpla lösningar?
Men det kanske bara är jag som tänker såhär, vad vet jag?
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se