Jag får ofta höra att jag strålar som en sol. Att jag är en sådan liten solstråle och att man blir glad bara av att se mig. Det är en sådan sak som gör mig väldigt glad att höra, för det är något som jag alltid eftersträvar. Jag vill vara en glad människa, jag vill kunna få andra att le, jag vill vara en positiv energi som smittar av mig på min omgivning. 

Jag har som mål i livet att skratta varje dag och jag försöker alltid vara en där glada trevliga tjejen när jag möter människor. 

Jag har övat hela mitt liv på att vara just den där lilla solstrålen. För ett leende kan dölja så otroligt mycket. Ler och skrattar man bara tillräkligt mycket så är det ingen som kan se vad som pågår på insidan. Leendet har blivit en mask som jag kan gömma mig bakom. För med ett stort leende på läpparna och högljuda skratt så kan ingen tro att något är fel. Ingen kan se att jag på insidan gråter och planerar min egen begravning. 

Ingen kan se hopplösheten och känslan av att inte räcka till när jag har ett leende på läpparna. 

Leendet är min trygghet för med ett leende kan jag gömma hur jag mår för alla runt omkring mig.    

Men jag önskar att det inte vore så, jag önskar att jag faktiskt var så glad som jag vill att folk ska tro att jag är. Jag önskar att jag kunde käna den lycka och glädje jag försöker utstråla. Jag önskar att det inte bara ska vara den där masken. Jag vill vara lycklig. Jag vill vara glad,

men just nu kan jag inte känna den känslan på riktigt. 

Jag önskar att det inte fanns så mycket sorg och ledsenhet inom mig. Sorg som är så svart och som drar ner mig så mycket att jag känner att jag inte orkar leva mer. 

Jag hatar känslan av att livslusten försvinner. Jag skräms av mina egna tankar och känslor. 

Jag skräms också av att jag genom åren blivit så bra på att dölja hur jag mår att ingen ser hur ledsen jag verkligen är bakom de där fejkade leendena. Ingen ser hur jag gråter mig till sömns, ingen ser hur mycket självskadetankar jag har. Ingen ser mig sitta där med rakbladet i min hand och ingen ser att jag är så nära att bara ge upp.  För ett leende döljer allt det där så fantastiskt bra.

Jag är en liten solstråle, men just nu bara på utsidan.

Men jag ska vända detta, jag ska bli friskare och jag ska bli glad igen!

Jag vill vara en solstråle inifrån och ut och jag vill känna lyckan värma min frusna själ.
  

 

Cilla

20 april 2016 16:15

Förstår precis vad du menar!

http://ensekundtusentankar.blogg.se

Sara Modigh

21 april 2016 10:12

Det känns skönt att höra att någon förstår

 

Petra

20 april 2016 19:29

Kämpa, kämpa... så du blir den där glada tjejen som du vill vara.

Sara Modigh

21 april 2016 10:11

Jag ska göra mitt bästa :)

 

Tore

21 april 2016 22:14

Alltså, man vill ju bara krama dej.

Sara Modigh

21 april 2016 23:31

Naaw, tack :3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...