En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 15 juli 2016

Allt känns så jobbigt

Av Sara Modigh - 15 juli 2016 18:30

Förmågan att kunna ta sig för och göra saker tycks ha försvunnit från mig. 

Jag känner mig så otroligt trött och varje lite grej som ska göras känns helt övermäktigt. Även så små saker som att borsta tänderna ger mig den där känslan som om det vore ett berg jag skulle bestiga. 

Känslan av att det är omöjligt och att jag inte orkar med känns helt övermäktig. 


Men något jag försöker lära mig är att känsla inte alltid är verklighet. Att jag psykiskt upplever detta som en omöjlighet är min sjukdom som pratar. Rent logiskt så vet jag ju att jag klarar av att borsta tänderna. Jag vet att det brukar gå bra och att det aldrig varit så jobbigt att borsta tänderna som mitt psyke säger mig att det är, innan jag gör det. 

Men ändå så är det samma sak varje gång. Hela mitt sinne skriker "Jag orkar inte", det går inte ens förklara den där känslan som uppstår. Men varför kommer den? Varför är det så illa nu? 

Varför får jag en sådan känsla inför allt som måste göras? Är det för att det är måsten, eller är det för att jag är i en period nu där jag är så fasansfullt trött. 


Jag är så trött hela tiden, vill bara sova och sova. Orkar inte göra annat än att ligga och titta på tv känns det som. Till och med bloggen har blivit lidande av min trötthet.

Är det träningen som gör det? Det känns lite som om jag aldrig riktigt återhämtar mig efter träningspassen och det går ut över mitt vardagliga liv. 

Men även det är ju ett måste som jag måste kämpa med. Men jag saknar att kunna vakna en morgon och känna mig utvilad, jag saknar att känna energi och jag saknar att ha orken och kraften att göra allt det jag vill göra. 

Det känns som om det lättaste vore att bara skita i allt och lägga mig ner och sova i en evighet. 

Men det är ju inget alternativ. Jag måste borsta tänderna minst två gånger om dagen, jag måste träna minst en gång i veckan. Jag måste gå upp ur sängen, Jag måste skriva på min blogg, jag måste äta, jag måste duscha, jag måste, jag måste, jag måste om det så dödar mig på kuppen. 

Oavsett om detta är en fysisk eller psykisk känsla, så är det en känsla jag måste mota bort.

Jag får inte falla nu när jag kämpat så hårt för att ta mig dit där jag är idag. 


Men vissa dagar önskar man bara att man aldrig hade vaknat för att allt man gör bara blir fel. 

Det började väl egentligen redan inatt med hemska mardrömmar som kändes så verkliga och som speglade en verklig skräck som jag lever med. Vaknade flera gånger och det kändes fortfarande verkligt. 

Sen gick jag upp extra tidigt för att jag och Jakob hade lite ärenden vi var tvungna att uträtta på förmiddagen. Men jag hittade inget av det jag letade efter, som vanligt och det gör mig så frustrerad. Varför finns inte det jag vill ha? 

Sen åkte vi och handlade lite lunch och den smakade inte så värst bra så jag började må illa. Något som jag tyvärr ofta gör av mat. Sen eftersom jag har en sådan sjuk skräck för att må illa och vad det kan leda till så är det väl mer eller mindre så att all mat som jag mår illa av stryks från listan över saker jag kan äta. I perioder har det vart så illa att jag kanske haft två - tre maträtter som varit de ända jag har kunnat äta.  Det är ju inte direkt en plats jag vill hamna på igen, men jag märker att jag mår mer och mer illa av mer och mer saker och det skrämmer mig.


En stund efter att vi hade ätit så var det dags för Jakob att åka och Jobba, då tänkte jag att jag skulle försöka gå ut och gå en sväng. "För en promenad är ju så uppiggande", säger alla människor i världen. 


Mjo, väldigt...

 

Mitt i promenaden kom världens mest intensiva regnskur och jag blev inte särskilt uppiggad av det.

Visst det gav väl en aning mer spänning till mitt liv än att bara sitta hemma. Men mindre trött blev jag definitivt inte. Men det var nog mer promenaden än regnet som var jobbig egentligen. 

Mina skor blev så blöta att de inte ville sitta kvar på fötterna, jag hade bara en tunn klänning på mig och jag var dyngsur på bara några sekunder. 

Det som ändå förvånar mig mest var att alla människor utan jag verkade ha fattat att det skulle regna sådär mycket. För varenda person jag såg i regnet hade värsta regnkläderna med både regnbyxor och regnjacka, stora paraplyn och så. Medans jag gick där i min blöta klänning med skorna i handen och såg ut som en dränkt katt eller något i den stilen.

Som tur var så hade jag inte hunnit allt för långt hemifrån så jag kom hem på bara några minuter. 

Men när jag väl kom hem, helt iskall, kissnödig och dyngsur möts ja av fullt med blodfläckar i hallen och en katt som såg vettskrämd ut. 


Allt jag kunde tänka var att det var någon katt som hade skadat sig på något. Jag trodde först att det var Beauty för hon såg så rädd ut. Så jag lockade på henne och hon kom försiktigt fram och nosade på mig. Jag kunde inte hitta några skador p klor eller trampdynor så jag kollade lite snabbt i pälsen men hittade inget. Så jag gick fram till Ghost och såg direkt att han hade blod i nosen. 

     

Det gör så ont i mig att han är sjuk, men vi inte kan hitta vad det är som är fel. Nu är det inte bara snor längre utan han blöder till och med ur nosen. Antagligen för att han nyst så häftigt att ett blodkärl har brustit. Jag tycker så synd om honom, speciellt eftersom vi ingenting kan göra. 

Men han verkar ju helt obrydd, han äter, dricker, leker och kelar ju som han alltid har gjort.

Så det där hemska beslutet om avlivning är så otroligt svårt. Så nu sitter jag här i min ensamhet  och känner mig helt nedfälld av den här dagen. För idag känns verkligen allt jobbigt. 

 
 
Annica // Guld med ADHD

Annica // Guld med ADHD

17 juli 2016 14:46

Jag känner igen mig i att inte orka, att ständigt vara trött. Just det här med att sköta min hygien har de senaste månaderna blivit ett problem för mig. Jag orkar inte. För mig är det tyvärr så att varken hjärnan eller kroppen orkar; jag blir andfådd av minsta lilla och behöver vila.

http://guldmedadhd.se

Sara Modigh

18 juli 2016 21:27

Ja, det är ju tyvärr ett vanligt problem vid psykisk ohälsa. Jag hoppas att det snart blir bättre för oss båda :)

 
Dorina

Dorina

18 juli 2016 15:05

Hej
Jag har haft samma känsla av trötthet och tänkte tipsa dig att kolla upp B12 och folsyra världen då jag hade brist på det och när jag ätit de tabletterna ett tag så fick jag mer energi och ork. Om än inte till det jag hade förr men jag kände en förbättring.

Hoppas det kanske är till nån hjälp mitt lilla tips ^^
Kram

http://www.nouw.com/trixitfluff

Sara Modigh

18 juli 2016 21:27

Det var inte så länge sedan jag kollade upp alla sådana värden, så det ska nog inte vara några problem där. Men tack för tipset :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - Onsdag 14 nov 06:55

Jag förstår inte vad det är som händer med mina mina känslor.  Samtidigt som jag känner mig så tom och likgiltig inför allt så har jag så mycket känslor inom mig.  Jag pendlar så fort mellan alla dessa känslor så jag inte hänger med.  Gråter, s...

Av Sara Modigh - Torsdag 6 sept 03:01

Vem är jag ens? Är detta mitt liv? Är det såhär det ska vara?    Jag vill bara fly från allt, försvinna... Men hur mycket jag än flyr kan jag inte springa ifrån livet. Livet som jag så innerligt hatar, jag avskyr allt med det. Den ständiga ån...

Av Sara Modigh - Söndag 19 aug 07:45

Varför försätter jag mig själv i destruktiva situationer? Varför söker jag mig till förövare för att återuppleva mina trauman? Vad vinner jag på att låta mig utnyttjas om och om igen?  Varför söker jag tröst i situationer som inte alls ger tröst. V...

Av Sara Modigh - Torsdag 19 juli 13:45

  Hon var en tillsynes vanlig tjej, alltid med ett leende på läpparna. Hon var nog lycklig en liten stund. Men med åren blev allt bara mörkare och tyngre.  Hon var deprimerad, men ville inte erkänna det, hon sa jämnt attt hon var okej. Men d...

Av Sara Modigh - Fredag 6 juli 04:02

           

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se