Jag vet inte om det är jag som har blivit känsligare eller om jag bara blivit mer medveten om problemet.

Men jag har den senaste tiden upplevt att det är allt fler människor som stirrar på mig, eller ja mer specifikt mina ärr. 

Oftast rör dig sig inte om nyfikna blickar som snabbt kollar åt ett annat håll när jag tittar tillbaka. 

Nej, det handlar om människor som helt ogenerat verkligen stirrar med bistra miner. Och de släpper mig inte med blicken ens om jag surt stirrar tillbaka. 

Mer än en gång den senaste veckan är det någon som tittat så mycket att det skapat ett stort obehag hos mig. Stirrat med extremt sura miner som om spåren efter min svåra sjukdom på något sätt är en personlig förolämpning riktad mot dem. 

Jag tycker det är rent av oförskämt att stirra ut någon på det viset. Det spelar ingen roll om det är någon i rullstol, någon med ett amputerat ben, eller någon med ärr efter sjukdom. Man stirrar inte på människor man inte känner på det sättet. 

Jag förstår att barn kanske gör så, för de vet inte bättre. Men vuxna människor. Nej skärp er för fan!

Ni borde ju faktiskt veta betydligt bättre än så. 

Jag tycker att det är för jävligt att människor skammas till att gömma sig bara för att de är eller har varit drabbade av sjukdom. 

Jag hatar de där blickarna som så väl talar om för mig att jag inte har där att göra med mina bara armar eller ben. Jag hatar blickarna från människorna på stranden, blickarna som dömer mig och framför allt de där blickarna av förakt och ibland rent av hat. 

De där mörka blickarna är de värsta av alla, och det gör mig så ledsen och otrygg. 

Jag har varit väldigt sjuk och den sjukdomen lede till dessa ärr. Men bara för att jag har ärr på min kropp betyder inte det att resten av mitt liv måste begränsas. Jag har lika stor rätt att leva mitt liv som någon annan. Jag har rätten att gå och bada en varm sommardag, jag har rätten att gå klädd som jag vill och behöver vara klädd. 

Jag ska inte behöva gå runt och vara rädd eller skämmas för att jag har varit sjuk. 

Jag förstår verkligen inte vad ni tänker, ni med de där hatfulla blickarna. Vad har jag någonsin gjort er mer än att vara sjuk i er närhet? Det är inte som jag kan radera mitt förflutna eller bara sluta vara sjuk när det passar er. Jag är en människa med känslor och tankar precis som alla andra. 

Jag lever på samma jord som er och det får ni acceptera. 

Att stirra ut mig eller andra personer med självskadebeteenden hjälper ingen. Mina ärr kommer inte försvinna bara för att du ger mig hatfulla blickar. Jag kommer absolut inte bli frisk från min psykiska ohälsa för att du ger mig mörka blickar. 

Det enda det leder till är att personer som mig känner oss otrygga och väljer att isolera oss istället. Något som redan är ett stort problem för många med psykisk ohälsa. Något som leder till försämrad psykisk ohälsa och faktiskt är väldigt farligt för individen. 

Dina blickar kan alltså leda till att någon skäms så mycket att den inte vågar lämna sitt hem och där med blir sjukare och sjukare. 

Är det det ni vill? Att psykiskt sjuka människor ska skämmas och gömma sig från resten av samhället så ni kan leva era falska idylliska liv och låtsas som att psykisk ohälsa inte existerar? 

Men vet ni vad? Hur mycket ni än försöker förneka det faktum att psykisk ohälsa finns. Så kommer den alltid att finnas. Faktum är att så många som 25% av Sveriges befolkning kommer någon gång att drabbas av psykisk ohälsa. 

Så hur mycket ni än blundar för det, hur mycket ni än försöker frysa ut och stöta bort personer som är drabbade så kommer det alltid att finnas runt omkring er. 

Ni kanske inte alltid kan se det, men det finns där hela tiden. Psykisk ohälsa blir inte verkligare bara för att ni kan se den genom mina ärr. 

Men mina ärr är inte heller där för att påminna er om det. Psykisk ohälsa är ett allvarligt problem och det borde finnas i alla människors tankar oavsett om ni kan se ohälsan eller inte. 

För psykisk ohälsa är ett allvarligt problem och det är viktigt att vara medveten om det. Det är viktigt att våga prata om psykisk ohälsa och framför allt är det viktigt att se till att personer som är drabbade vågar söka hjälp och vågar kämpa för att må bättre. 

En stor del i det är att inte stirra ut människor med hatisk blick för att de visar tecken på psykisk ohälsa. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...