Direktlänk till inlägg 27 september 2016
Ja, nu känns det att hösten börjar närma sig igen. Dagarna blir mörkare och vindarna svalare.
Det är en lättnad för det känns som om jag äntligen kan andas igen. Luften är så frisk och skön,
och jag älskar verkligen höstens alla färger. Det blir så vackert såhär när alla löven börjar skifta färg. Tanken på mörker, mys och tända ljus gör mig varm inombords.
Men samtidigt så vaknar det där mörka monstret som bor inom mig till liv igen. Dagarna känns tyngre, orken finns där inte mer. Allt känns jobbigt och för svårt för att hantera. Jag vill inte gå upp, jag vill inte gå och lägga mig, jag vill inte duscha och jag vill inte kliva ur duschen. Allt känns som en stor motgång.
Det är precis samma visa som förra året, och året innan dess och året dess för innan. Egentligen så som det varit varje höst så länge jag kan minas.
Men ändå är hösten min favoritårstid, för det är årstiden av mys. Det är varm choklad, fluffiga filtar, tjocka tröjor, tofflor, vetekuddar, mysbelysning och filmkvällar. Det är årstiden då det är helt okej och socialt accepterat att spendera dagarna ihopkrupen i soffan framför en film, att spendera hela kvällen med att sitta på ett fik med sina vänner eller att sitta inne och spela sällskapsspel med familjen. Det är en årstid då man inte förväntas att vara ute och hitta på saker "i det fina vädret" hela tiden, så som det är på sommaren. Kanske är det en av anledningarna till att hösten känns så bra för mig. För det är då människor slutar fråga och tjata på mig om "vad jag ska hitta på när det är fint väder", "vad jag ska göra under sommaren", "om jag inte ska gå ut lite" och så vidare i vad som känns som en oändlighet, men som faktiskt bara är över en sommar. De där kraven om att vara aktiv och det eviga tjatandet om sommarns aktiviteter kväver mig lika mycket som värmen.
Så hösten blir på sätt och vis en lättnad.
Men samtidigt så tycker jag att det är så jobbigt att det blir en tyngd inom mig varje höst. Jag känner mig så nedstämd, ensam och orkeslös när mörkret kommer.
Varför ska det vara så svårt? Jag önskar så att jag bara kunde få njuta av det mysiga med hösten utan att känna mig ledsen i själen.
Jag önskar att mörkret och kylan kunde hålla sig utanför min kropp.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se