En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 6 november 2016

Min ångest ger mig ångest

Av Sara Modigh - 6 november 2016 17:45

Den senaste tiden har jag haft en ångest som inte när normal för mig. 

Jag har ju haft ångestproblematik i hela mitt liv så jag känner ju igen den där gnagande känslan så väl. 

Men de senaste åren har ångestmonstret varit lugnt och hanterbart. 

Jag har kunnat fungera relativt väl trots min ångest. 

Men nu de senaste två veckorna, enda sedan jag började med Gilenya så har jag haft en mycket mycket högre bas nivå av ångest och jag har även börjat få spontana panik attacker igen. Något som jag inte haft på många, många, många år. 

Jag förstår verkligen inte varför detta har kommit, jag förstår inte varför jag har den här ångesten eller varför jag mår så dåligt just nu. 


Kvällarna och morgnarna är värst, har jättesvårt att somna. Den där obehagliga känslan i bröstet håller mig vaken i timmar. Och när jag väl somnat drömmer jag mardrömmar som får mig att vakna med ännu mera ångest. 

När morgonen kommer och det är dags att gå upp är jag så slut att jag knappt ens orkar lyfta på ögonlocket och än mindre gå upp ur sängen. 

 

Klockan är snart sex på kvällen och jag har fortfarande inte tagit mig upp ur sängen. För jag har ångest och känner mig väldigt nedstämd för att vara ärlig. Jag känner mig ledsen, men kan inte inte sätta fingret på vad det är som gör mig så ledsen.

Jag har ingen lust att gå upp, jag känner inte för att göra något, jag har en klump i bröstet som tynger min själ. 


Alla dessa känslor som jag så väl känner igen från förr ger mig en extra känsla av oro, 

jag är rädd för att bli sjukare igen. Jag är orolig över varför detta har kommit tillbaka och det skrämmer mig att det kommit så snabbt och från ingenstans alls och tanken på vart detta kan leda gör mig nästan lamslagen av skräck. 


 
 
Ingen bild

Marie

6 november 2016 19:10

Depression är en vanlig biverkning av din medicin. Det kan ju vara något sånt som håller på att utvecklas (även om ångest och depression inte är samma sak). Har du någon du kan prata med om din oro? Du ska inte ha det så här i din ensamhet. Mörkret blir lätt överväldigande.
Du behöver hjälp utifrån och du borde försöka hitta på saker om dagarna som gör dig glad. Har du något intresse du tycker är kul? /orolig 😟

Sara Modigh

8 november 2016 03:23

Ja, jag kanske får ha det i åtanke i så fall. För det kanske kan vara en biverkan.
Men jag hoppas ju så klart på att det inte är något allvarligt och att det går över snart. Jag gör mitt bästa med att hålla igång vardagen och göra saker som jag tidigare tyckt varit roligt. Men det känns inte lika kul längre. Känner mig mest bara less på alt och väldigt lättretlig.
Men jag försöker som sagt hålla igång :)

 
Annie

Annie

9 november 2016 10:23

Skickar massa kramar till dig!*

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Sara Modigh

9 november 2016 17:15

Tack så mycket Annie, Det kan behövas!

 
Olivia

Olivia

26 november 2016 02:09

Kämpa på fina du. Det är väldigt nyligt jag själv kommit ut med hur jag mår i vardagen.Enbart för min sambo men det hjälpte mig en hel del, jag är dock rädd att få folk att se ner på mig i nu läget. Dock har jag lärt mig att kämpa och ett stöd är bättre än inget. kram på dig!

http://www.devote.se/badoola

Sara Modigh

1 december 2016 03:42

Tack ska du ha. Och detsamma!
Bra att du vågat berätta för någon. Det är viktigt att kunna prata om hur man mår. Allt blir lättare om man har stöd från omgivningen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - Torsdag 6 sept 03:01

Vem är jag ens? Är detta mitt liv? Är det såhär det ska vara?    Jag vill bara fly från allt, försvinna... Men hur mycket jag än flyr kan jag inte springa ifrån livet. Livet som jag så innerligt hatar, jag avskyr allt med det. Den ständiga ån...

Av Sara Modigh - Söndag 19 aug 07:45

Varför försätter jag mig själv i destruktiva situationer? Varför söker jag mig till förövare för att återuppleva mina trauman? Vad vinner jag på att låta mig utnyttjas om och om igen?  Varför söker jag tröst i situationer som inte alls ger tröst. V...

Av Sara Modigh - Torsdag 19 juli 13:45

  Hon var en tillsynes vanlig tjej, alltid med ett leende på läpparna. Hon var nog lycklig en liten stund. Men med åren blev allt bara mörkare och tyngre.  Hon var deprimerad, men ville inte erkänna det, hon sa jämnt attt hon var okej. Men d...

Av Sara Modigh - Fredag 6 juli 04:02

           

Av Sara Modigh - Onsdag 27 juni 05:05

Trots att det gått över tio år påverkas jag fortfarande av det du gjorde mot mig.  Jag kan känna din tyngd över min kropp, känna dina tunga flåsande andetag mot mitt ansikte, känna den fasansfulla och lamslående skräcken du utsatte mig för. Den skr...

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se