Den senaste tiden har jag haft en ångest som inte när normal för mig. 

Jag har ju haft ångestproblematik i hela mitt liv så jag känner ju igen den där gnagande känslan så väl. 

Men de senaste åren har ångestmonstret varit lugnt och hanterbart. 

Jag har kunnat fungera relativt väl trots min ångest. 

Men nu de senaste två veckorna, enda sedan jag började med Gilenya så har jag haft en mycket mycket högre bas nivå av ångest och jag har även börjat få spontana panik attacker igen. Något som jag inte haft på många, många, många år. 

Jag förstår verkligen inte varför detta har kommit, jag förstår inte varför jag har den här ångesten eller varför jag mår så dåligt just nu. 

Kvällarna och morgnarna är värst, har jättesvårt att somna. Den där obehagliga känslan i bröstet håller mig vaken i timmar. Och när jag väl somnat drömmer jag mardrömmar som får mig att vakna med ännu mera ångest. 

När morgonen kommer och det är dags att gå upp är jag så slut att jag knappt ens orkar lyfta på ögonlocket och än mindre gå upp ur sängen. 

Klockan är snart sex på kvällen och jag har fortfarande inte tagit mig upp ur sängen. För jag har ångest och känner mig väldigt nedstämd för att vara ärlig. Jag känner mig ledsen, men kan inte inte sätta fingret på vad det är som gör mig så ledsen.

Jag har ingen lust att gå upp, jag känner inte för att göra något, jag har en klump i bröstet som tynger min själ. 

Alla dessa känslor som jag så väl känner igen från förr ger mig en extra känsla av oro, 

jag är rädd för att bli sjukare igen. Jag är orolig över varför detta har kommit tillbaka och det skrämmer mig att det kommit så snabbt och från ingenstans alls och tanken på vart detta kan leda gör mig nästan lamslagen av skräck. 

 

Marie

6 november 2016 19:10

Depression är en vanlig biverkning av din medicin. Det kan ju vara något sånt som håller på att utvecklas (även om ångest och depression inte är samma sak). Har du någon du kan prata med om din oro? Du ska inte ha det så här i din ensamhet. Mörkret blir lätt överväldigande.
Du behöver hjälp utifrån och du borde försöka hitta på saker om dagarna som gör dig glad. Har du något intresse du tycker är kul? /orolig 😟

Sara Modigh

8 november 2016 03:23

Ja, jag kanske får ha det i åtanke i så fall. För det kanske kan vara en biverkan.
Men jag hoppas ju så klart på att det inte är något allvarligt och att det går över snart. Jag gör mitt bästa med att hålla igång vardagen och göra saker som jag tidigare tyckt varit roligt. Men det känns inte lika kul längre. Känner mig mest bara less på alt och väldigt lättretlig.
Men jag försöker som sagt hålla igång :)

 

Annie

9 november 2016 10:23

Skickar massa kramar till dig!*

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Sara Modigh

9 november 2016 17:15

Tack så mycket Annie, Det kan behövas!

 

Olivia

26 november 2016 02:09

Kämpa på fina du. Det är väldigt nyligt jag själv kommit ut med hur jag mår i vardagen.Enbart för min sambo men det hjälpte mig en hel del, jag är dock rädd att få folk att se ner på mig i nu läget. Dock har jag lärt mig att kämpa och ett stöd är bättre än inget. kram på dig!

http://www.devote.se/badoola

Sara Modigh

1 december 2016 03:42

Tack ska du ha. Och detsamma!
Bra att du vågat berätta för någon. Det är viktigt att kunna prata om hur man mår. Allt blir lättare om man har stöd från omgivningen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...