En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 6 november 2016

Min ångest ger mig ångest

Av Sara Modigh - 6 november 2016 17:45

Den senaste tiden har jag haft en ångest som inte när normal för mig. 

Jag har ju haft ångestproblematik i hela mitt liv så jag känner ju igen den där gnagande känslan så väl. 

Men de senaste åren har ångestmonstret varit lugnt och hanterbart. 

Jag har kunnat fungera relativt väl trots min ångest. 

Men nu de senaste två veckorna, enda sedan jag började med Gilenya så har jag haft en mycket mycket högre bas nivå av ångest och jag har även börjat få spontana panik attacker igen. Något som jag inte haft på många, många, många år. 

Jag förstår verkligen inte varför detta har kommit, jag förstår inte varför jag har den här ångesten eller varför jag mår så dåligt just nu. 


Kvällarna och morgnarna är värst, har jättesvårt att somna. Den där obehagliga känslan i bröstet håller mig vaken i timmar. Och när jag väl somnat drömmer jag mardrömmar som får mig att vakna med ännu mera ångest. 

När morgonen kommer och det är dags att gå upp är jag så slut att jag knappt ens orkar lyfta på ögonlocket och än mindre gå upp ur sängen. 

 

Klockan är snart sex på kvällen och jag har fortfarande inte tagit mig upp ur sängen. För jag har ångest och känner mig väldigt nedstämd för att vara ärlig. Jag känner mig ledsen, men kan inte inte sätta fingret på vad det är som gör mig så ledsen.

Jag har ingen lust att gå upp, jag känner inte för att göra något, jag har en klump i bröstet som tynger min själ. 


Alla dessa känslor som jag så väl känner igen från förr ger mig en extra känsla av oro, 

jag är rädd för att bli sjukare igen. Jag är orolig över varför detta har kommit tillbaka och det skrämmer mig att det kommit så snabbt och från ingenstans alls och tanken på vart detta kan leda gör mig nästan lamslagen av skräck. 


 
 
Ingen bild

Marie

6 november 2016 19:10

Depression är en vanlig biverkning av din medicin. Det kan ju vara något sånt som håller på att utvecklas (även om ångest och depression inte är samma sak). Har du någon du kan prata med om din oro? Du ska inte ha det så här i din ensamhet. Mörkret blir lätt överväldigande.
Du behöver hjälp utifrån och du borde försöka hitta på saker om dagarna som gör dig glad. Har du något intresse du tycker är kul? /orolig 😟

Sara Modigh

8 november 2016 03:23

Ja, jag kanske får ha det i åtanke i så fall. För det kanske kan vara en biverkan.
Men jag hoppas ju så klart på att det inte är något allvarligt och att det går över snart. Jag gör mitt bästa med att hålla igång vardagen och göra saker som jag tidigare tyckt varit roligt. Men det känns inte lika kul längre. Känner mig mest bara less på alt och väldigt lättretlig.
Men jag försöker som sagt hålla igång :)

 
Annie

Annie

9 november 2016 10:23

Skickar massa kramar till dig!*

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Sara Modigh

9 november 2016 17:15

Tack så mycket Annie, Det kan behövas!

 
Olivia

Olivia

26 november 2016 02:09

Kämpa på fina du. Det är väldigt nyligt jag själv kommit ut med hur jag mår i vardagen.Enbart för min sambo men det hjälpte mig en hel del, jag är dock rädd att få folk att se ner på mig i nu läget. Dock har jag lärt mig att kämpa och ett stöd är bättre än inget. kram på dig!

http://www.devote.se/badoola

Sara Modigh

1 december 2016 03:42

Tack ska du ha. Och detsamma!
Bra att du vågat berätta för någon. Det är viktigt att kunna prata om hur man mår. Allt blir lättare om man har stöd från omgivningen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - Söndag 14 jan 15:45

Jag är trasig, så trasig att jag tvivlar på att jag någonsin kommer kunna bli hel. Jag har vart trasig hela livet. Men ibland har jag kunnat limma ihop några bitar och kunnat fungera. Men nu, nu är det som om allt jag lagar går sönder igen och alla b...

Av Sara Modigh - 21 december 2017 10:33

Det har inte blivit mycket skrivet här på bloggen inte.  Jag har tagit en oannonserad paus på obestämd tid.  Just nu mår jag inte så bra och att skriva på bloggen har kommit i skymundan.    Men jag lever iallafall, och jag hoppas att jag komm...

Av Sara Modigh - 27 november 2017 15:15

Hej Staffan! Jag är en ung kvinna som deltagit i #MeToo, där jag berättade om ett av alla de övergrepp som jag har utsatts för, det allra värsta av dom. Jag berättade om en destruktiv relation där jag blev våldtagen om och om igen. Att våga öppna upp...

Av Sara Modigh - 21 november 2017 06:45


Altså det här är ju en av anledningarna till att det är så kul att chatta. Vissa människor är ju såååå konstiga. Det här är en chatt som börjar helt normal men snabbt spårar ut när det visar sig att jag inte är singel och "inte" gillar sex     ...

Av Sara Modigh - 11 november 2017 01:15


Jag är inte vacker. Jag har aldrig varit vacker.  Hela mitt liv har jag alltid fått höra att jag inte räcker till.  Jag är inte smal nog, jag är inte söt nog, mina bröst är inte tillräkligt stora och så vidare i en oändlighet.    Jag säger in...

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

Fråga mig

125 besvarade frågor

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se