En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 27 februari 2017

En eufemism för rasism

Av Sara Modigh - 27 februari 2017 16:30

Ett sting i hjärtat är vad jag känner när jag ser den här bilden delas om och om igen. 

Flera gånger har jag fått upp just denna bilden i mitt flöde på Facebook och det gör lika ont varje gång. 

För det betyder att någon av mina vänner valt att dela denna bild, från en grupp de är med i, en grupp där det ses som helt okej att skriva på det här viset. 

 

Jag håller absolut med om den första meningen i bilden. Vi borde alla sluta lägga allt ansvaret på de tjejer som blir utsatta för ett övergrepp. Det är inte tjejens kläder eller om hon har druckit alkohol som gör att hon blir våldtagen. Det är alltid våldsutövaren som är den som är skyldig. Man ska inte behöva lära ut till tjejer hur man ska göra för att inte bli våldtagen, utan man borde jobba aktivt med att lära människor att inte våldta och att förebygga brott. 

Men det är inte det jag ville prata om nu.  


Nej, det är den där meningen som kommer sen, "män från kulturer med skev kvinnosyn".

Den meningen gör ont. För något säger mig, baserat på kommentarerna under dessa bilder och gruppen/grupperna delas ifrån, att detta är en eufemism för "inte svenska män". 

Det säger mig att detta inlägget inte alls handlar om kvinnor eller ens våldtäkt egentligen, utan är rasisters sätt att sprida sitt hat mot invandring och mångkultur. 

För ingen av dessa människor som gapar högst om "skev kultur"  bryr sig om alla tjejer som blir våldtagna av svenska män. 

Ingen av dessa män och kvinnor som nu delar dessa inlägg hej vilt brydde sig om våldtäkter förrän

"det kom andra att skylla på". 

Ingen av dessa personer gör något för att själva stoppa våldtäkter och hjälpa utsatta kvinnor.



Den där meningen hugger också till i mitt hjärta för jag blev våldtagen. Inte av en man från en "kultur med skev kvinnosyn" som ni väljer att kalla det, utan av en helt vanlig jävla svensk kille. 

Inte heller männen som utnyttjade min femtonåriga kropp för sin egen sexuella njutning, trots att det stod klart att jag var en mycket trasig själ, var från någon "kultur med skev kvinnosyn".

För även där var det helt vanliga svenska män som såg sin chans att utnyttja en ung, mycket sjuk och utsatt tjej.

Det  var män som är precis som din pappa, din lärare, din granne, din arbetskamrat. Trevliga, glada, utåtriktade, välklädda och helt normala i samhällets ögon. Så vanliga svenska män att ingen någonsin skulle kunna tro att de var "sådana där" män som sökte upp kontakt med sårbara tonåringar på internet för att få utlopp för sina fantasier. 


Killen som våldtog mig hade ett stort kompisgäng och var utåt sett precis som vilken annan kille som helst i den åldern. Ingen skulle någonsin misstänka honom för något så hemskt som att vara en våldtäktsman. 

Och det är det som är problemet, alla som våldtar är vanliga människor med familj och vänner som aldrig skulle tro något sådant om killen de känner.

Hade ni verkligen brytt er om våldtäkter hade ni lyft den sidan istället, berättat att en våldtäktsman kan vara vem som helst, även din bästa vän. Berättat att dessa män är helt vanliga människor med helt vanliga liv. Vissa är svenska, andra är det inte. Vissa är rika, andra är fattiga. Några är gamla andra är unga. En del är långa vissa är korta. Vissa är kvinnor och de flesta är män. Det jag vill säga är att det finns inget sätt att se på någon om de är en våldtäktsman. 


En våldtäkt är ett brott, ett övergrepp mot en annan människa. Dessa brott begås i alla samhällsklasser, alla religioner, alla länder av alla sorters människor.

Men den våldtäkt jag utsattes för räknas inte för de där personerna som delar den här typen av bilder. För det är bara statistiken över våldtäkter begångna av "Män från kulturer med skev kvinnosyn" som är intressanta för de här personerna. Mitt lidande räknas inte.


Ingen våldtagen kvinnas lidande räknas, inte om man tittar på kommentarerna. För jag ser tydligt vad det är som räknas för dessa människor.

 


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - Torsdag 6 sept 03:01

Vem är jag ens? Är detta mitt liv? Är det såhär det ska vara?    Jag vill bara fly från allt, försvinna... Men hur mycket jag än flyr kan jag inte springa ifrån livet. Livet som jag så innerligt hatar, jag avskyr allt med det. Den ständiga ån...

Av Sara Modigh - Söndag 19 aug 07:45

Varför försätter jag mig själv i destruktiva situationer? Varför söker jag mig till förövare för att återuppleva mina trauman? Vad vinner jag på att låta mig utnyttjas om och om igen?  Varför söker jag tröst i situationer som inte alls ger tröst. V...

Av Sara Modigh - Torsdag 19 juli 13:45

  Hon var en tillsynes vanlig tjej, alltid med ett leende på läpparna. Hon var nog lycklig en liten stund. Men med åren blev allt bara mörkare och tyngre.  Hon var deprimerad, men ville inte erkänna det, hon sa jämnt attt hon var okej. Men d...

Av Sara Modigh - Fredag 6 juli 04:02

           

Av Sara Modigh - Onsdag 27 juni 05:05

Trots att det gått över tio år påverkas jag fortfarande av det du gjorde mot mig.  Jag kan känna din tyngd över min kropp, känna dina tunga flåsande andetag mot mitt ansikte, känna den fasansfulla och lamslående skräcken du utsatte mig för. Den skr...

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se