När jag sökte hjälp första gången så kom jag till en förvirrad AT läkare, som skyllde på min medicin mot psykisk ohälsa. Så jag slutade med den. 

Jag fick andra gången samma läkare som då sa att jag hade en synnedsättning på ena ögat. Detta kollades aldrig upp något mer. Men där emot kom man med ett förslag om att det kanske har med Folatbrist att göra.

Mådde bättre ett tag, men sen kom myrkrypningarna från helvetet. Jag sökte hjälp igen och denna gången kom jag till en ny läkare. Denna kvinnan ville inte alls lyssna på mig.

(Skrev lite om det för ett tag sedan. Ni kan läsa om det HÄR)

Hon såg mina ärr och frågade med en gång vad jag jobbade med. När jag sa att jag var sjukskriven frågade hon "För vad". Jag svarade enkelt att jag har vissa psykiska problem. Var på hon svarade att hon skulle kolla upp något i journalen. 

Efter det ville hon inte hjälpa mig mer. Utan då var allt psykiskt. Jag upplevde det som om jag var en ovälkommen liten skit som tog upp hennes värdefulla tid. Jag mådde så dåligt av hennes bemötande. Jag är till och med fortfarande rädd för att bli bemött så igen för det var så obehagligt.

I alla fall så har jag ju erfarenhet i att inte bli tagen på allvar då jag för ett par år sedan försökte få hjälp med mina knän som jag haft så ont i.. Det fick jag inte. Jag fick inte ens en tid på vårdcentralen utan de sa direkt i telefonen "De är nog bara lite psykiskt"

Så denna gången visste jag ju att de inte tar någon med psykisk ohälsa på allvar så jag sökte mig till akuten på Ryhov bara för att komma ifrån Råslätts vårdcentral. Där var de också rätt säkra på att det var ångest och än en gång fick jag en predikan om att ångest kan ändras bla bla bla...

Men den läkaren sa i alla fall att man kan göra en MR för att vara helt säkra. Men att det kommer förmodligen inte visa någonting. 

Men hon ville inte skriva remissen till det själv utan hänvisade mig till min vårdcentral. Så ännu en gång fick jag gå till vårdcentralen och efter det fick jag äntligen en remis till undersökningen.....

och de undersökningarna som jag tillslut fick göra visade att det INTE var ångest! Så stå på er om ni själva känner att det är något som inte står rätt till. Sök både andra, tredje och fjärde bedömningar om så behövs. Leta efter en läkare som verkligen lyssnar och förstår allt du säger.

Även om jag fick en del kommentarer om jag jag överdrev och kände av för mycket eller kommentarer som förklarade för mig att jag skulle lyssna på läkaren så är jag glad att det fanns de som trodde på mig och som gav mig styrka att fortsätta kämpa för att få en utredning

I mitt fall visade det sig vara Multipel Skleros och hade ni inte stått vid min sida och uppmuntrat mig till att söka hjälp om och om igen så hade det kanske inte upptäckts för ens långt mycket senare och gjort att jag hade fått ännu mer skador.

Så tack alla som stöttade mig!

 

Maria

3 november 2013 18:52

Jag blir så arg då jag läser detta. Jag själv fick en ihållande huvudvärk i mars 2011 som jag gick till hälsocentralen för 5 gånger!! Det var bara spänningshuvudvärk, jag åt för mycket alvedon, jag kanske bara var förkyld, jag skulle gå till sjukgymnast och det gjorde jag och fick akupunktur men då det inte hjälpte sökte jag igen, men med samma resultat. Jag skulle motionera mera. Jag knisslade säkert tänder, så jag gick till tandläkaren. Men ingen tandgnissling enligt han. Kollade mina glasögon och dem var det inget fel på men det skickades en remiss till ögonmottagningen då jag skelade lite. Fick vänta i tre månader då lite skelning inte är så farligt. Men då jag väl kom till ögonmottagningen såg de att mina synnerver var svullna och då trodde de att det var en tumör och det blev väldigt brottom till MRT, och sen LP. Allt visade sig vara Idiopatisk Intrakraniell Hypertension. Så då var jag plötsligt viktig! Men jag gick med denna hemska huvudvärk i ett halvår innan de visste varför. Det är verkligen inte kul att bli tagen för hypokondriker hela tiden.

http://www.borderlinelivet.blogg.se

Sara Modigh

3 november 2013 19:13

Nej, alltså detta är fan inte okej!
Blir helt vansinnig när jag tänker på hur illa behandlad eller ska man säga Obehandlad man blir inom den somatiska vården om man har minsta lilla psykiatrisk diagnos i bagaget.

 

Camilla

3 november 2013 21:12

Bra kämpat, tack och lov att du orkade att kämpa

http://Www.gusfors.bloggplatsen.se

Sara Modigh

3 november 2013 21:16

Jaa, Verkligen. Jag var så nära ett ge upp där ett tag. Men jag litade på min egen känsla av att detta var mer än bara vanlig ångest och blev även stöttad via internet vilket hjälpte mig att våga söka hjälp igen.

 

onlyme

3 november 2013 22:48

Jag beundrar din styrka

http://mobil.mywayto.bloggplatsen.se

Sara Modigh

3 november 2013 23:52

Tack så mycket :)

 

K

4 november 2013 18:33

du är väldigt stark.

http://iskugganavlivet.bloggplatsen.se

Sara Modigh

4 november 2013 22:35

Tack så mycket

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...