Vilken rolig attityd man möts av ibland

Jag har ingen aning om vad denna människa fått för sig att det är för småsaker som jag tar åt mig av. 

Hen skrev detta som ett svar på en kommentar jag skrivit i en annan blogg. 

Så det är en person som inte vet någonting om mig eller mitt liv utan bara såg " En blogg om psykisk ohälsa" och genast var tvungen att kommentera så här fint. 

Jag skriver inte detta inlägget för att jag tog åt mig eller blev arg eller ledsen över kommentaren utan för att detta är ännu ett bevis på den rådande attityden som finns kring psykisk ohälsa. "Sluta må dåligt, så mår du bättre" attityden. Det är en attityd där den som är sjuk beskylls för sitt mående. Just nu mår jag tydligen dåligt bara för att jag tar åt mig av små saker.

Undra vilka småsaker det är?

Jag tvivlar på att det är någon som läser min blogg som tycker att jag sitter hemma och bara tycker synd om mig själv och tar åt mig av småsaker. För det är ju långt i från sanningen. 

Jag vet i alla fall att jag kämpar dagligen för att lära mig leva med de psykiska problemen jag har.

Man kan inte bli frisk från en funktionsnedsättning så jag kommer aldrig få ett liv där jag inte har några som helst psykiska svårigheter. Men jag kämpar ändå hårt för att lära mig leva med mina diagnoser.

"Jag vet vad jag pratar om då jag har kronisk depression och det är inte kul att leva så MEN man kan faktiskt göra något åt det."

-Ja om det nu är så lätt att göra något åt det, varför har du då gått och skaffat kronisk depression. Det var ju väldigt dumt! Sluta upp med att tycka synd om dig själv och börja göra nått åt det!

Nej. Så skulle jag aldrig säga till någon för jag VET på riktigt hur svårt det kan vara. Något som denna människan inte har empatisk förmåga nog att förstå. 

Jag skulle aldrig säga att jag vet hur en enskild människa har det eller hu hen känner. Men jag har i alla fall respekten nog att inte nedvärdera någon annans kamp. 

 

jessica

15 december 2013 14:13

Ja katt-tassar är otroligt gulliga :) tack så mycket, blev själv nöjd med bilden :)

http://jessicahagstrom.blogg.se

 

Annie

15 december 2013 14:52

Men vad trist med en sån kommentar! Jag skulle heller aldrig säga så.
Har aldrig själv varit deprimerad, men har en anhörig som är deprimerad, så jag vet ändå lite om det ..
Psykisk ohälsa och depression är en Sjukdom och inget man bara kan skaka av sig! Stå på dig! Tycker det är bra att du skriver om psykisk ohälsa, du är modig som gör det!

Kram A/

http://Lifebyannie.bloggplatsen.se

Sara Modigh

15 december 2013 14:57

Tack så mycket. :)

 

Msz

15 december 2013 16:27

Så himla tråkigt! Men visst är det så.. jag har många anhöriga som inte förstår någonting alls av att vara sjuk eftersom att de själva aldrig har varit det.. Jobbigt när människor tror att om man bara tänker positivt så kommer man bli frisk. Så är ju inte verkligheten! :/ Kram! //MSZ

http://Msz.bloggplatsen.se

Sara Modigh

15 december 2013 16:32

Nä precis. Lika lite som en positiv attityd botar förkylningar eller cancer så botar det psykiska sjukdomar. Men en positiv attityd kan i alla fall underlätta vardagen. Ett gott skratt förlänger livet :)
Men goda skratt får man ju inte direkt när man möts av den där attityden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...