Ja, då har jag fått betyg i första kursen. Medicin 1 kursen, den kurs som alla sagt är den tyngsta och svåraste kursen. Det känns skönt att den är avklarad. Men just nu tycker jag att det känns som om Psykologin är svårare. Men det kanske beror på att den har ett annat upplägg och jag har inga förkunskaper i psykologi. 

Så även om boken är lättare att läsa så är frågorna svårare. 

" Stress och socialpsykologi

Läs igenom fallbeskrivningen.

”Louise är en av de tuffa tjejerna i klassen. Hon går i åttan och har ett stort kompisgäng. Alla lyssnar på vad Louise har att säga, och hon är den som alla vill vara med. Louise har tre bästa tjejkompisar och de fyra ser nästan alla likadana ut. De har samma kläder, samma frisyr och samma intressen, de är till och med kär i samma kille! Louise gillar sin skola och alla sina klasskompisar – hon har koll på läget!

En dag får Louise veta att hennes pappa tvingats byta jobb och familjen ska flytta fyrtio mil bort. Hon tvingas lämna sina vänner och sin vardag för att börja på en ny skola i den nya stora staden. Louise tycker det känns jobbigt att flytta, hon känner ingen och hon vet inte alls hur man ska vara för att passa in. Alla andra i den nya klassen har känt varandra länge och ingen klär sig eller pratar som Louise gör. Hon som var tuff innan blir till och med retad för att hon har barnsliga kläder och konstig dialekt. Plötsligt tycker inte Louise alls att det är roligt att gå till skolan. Hon blir nervös och kallsvettig. Hjärtat slår i bröstet och hon är alldeles torr i munnen. Händerna skakar och hon blir röd och blossig om kinderna.”

Vad är det Louise råkar ut för ur en socialpsykologisk förklaring? Fundera kring begrepp såsom roll, attribut, stereotyp, konformitet, rollkonflikt och status."

Jag har jättesvårt för sådana här frågor, kanske extra mycket för att det känns som om hela min hjärna är överkokt av både MS, stress och ledsenhet.

Jaja det är bara att ta en dag i taget och jag får fokusera på att jag klarade mig bra på första kursen.

Faktum är att jag faktiskt klarade mig bra. Det är bara första inlämningsuppgiften som misslyckades ganska mycket för att den gjordes som gruppuppgift och ingen visste riktigt hur vi skulle göra, vi skrev från minne och stressade för att hinna färdigt innan skolan slutade så det var väl en halvtimme eller nått som vi skrev. Så på Gruppuppgift A fick jag bara ett D. 

Men oavsett så är detta de högsta betyg jag någonsin haft. Ett bevis att jag faktiskt kan när jag får chansen att gå efter mina förutsättningar. 

Att jag fick ett C i Medicin 1 känns helt okej. Jag hade gärna haft högre betyg. Men jag försöker att känna mig nöjd ändå. Efter mina förutsättningar och den problematiken jag har så är detta en stor bedrift. 

Jag har kämpat hårt och det har varit många tårar och även om jag säkert hade kunnat plugga ännu hårdare och ännu mer så måste jag ha ett liv och lite vila också. Sen är detta även första gången jag sitter i skolbänken sen jag var 16-17 år så det är ju sju år sedan jag pluggade senast, och det kan man knappt kalla plugga. Det var mer att överleva. Så har aldrig fått mer än ett G i ett ämne och för det mesta sträck ( det vill säga att jag ej vart på tillräckligt många lektioner för att betyg ska kunna sättas)

Så att nu få C i en kurs är ju bästa jag någonsin fått. Ett C Motsvarar ju VG i gamla betygsskalan som jag hade sist jag gick i skolan och jag har aldrig haft VG i något innan och att jag faktiskt fick A i två inlämningsuppgifter känns väldigt bra. Ett A är ju som ett MVG.

Tycker att denna betygsskalan är väldigt bra även om det är många som inte riktigt vet hur den funkar. 

Men ungefär så här: 

A -  Mycket Väg Godkänd

B - Mellan VG och MVG

C - Väl Godkänd

D - Mellan G och VG

E - Godkänd

F - Icke Godkänd

Så då kan man veta om man ligger nära ett VG eller MVG genom att få ett D eller B.

Nu hoppas jag på att ta mig igenom Psykologin så att jag åtminstone får godkänt i den så att jag kan gå över till något lättare sedan. En kurs som jag kanske kan vara med på i skolan också. 

Får se hur jag klarar distans. 

Jag trodde aldrig att jag skulle behöva upleva en sådan här dag igen. Just idag minns jag aldeles för väl varför jag svor på att aldrig utsätta mig för en skola igen.

Jag började i den nya klassen idag. En klass jag inte alls trivs med. Bråkigare, stökigare och upplagd på ett sätt som inte alls passar mig. Hela rasten spenderades gråtandes inne på en toalett och när lektionen sedan började igen kunde jag inte klara av båket och stöket.
Som alldeles för mycket påminde om den värsta tiden i mitt liv och jag sprang ut från lektionen.
Jag klarade inte av att vara kvar.

Jag försökte samla mig men trårna bara rann och rann. Det här känns för tugnt.
Så jag åkte hem för jag klarade inte mer.
Hela vägen på bussen har jag försökt hålla in alla tårar och när jag kom hem bara föll jag ihop och skrek och grät på golvet.

Det gör så ont i mig.
Jag avskyr att detta ska vara så fruktansvärt svårt.
Jag vill klara av att leva!
Om jag inte klarar av att utbilda mig hur ska jag då någonsin komma någon vart?

Jag faller bara djupare och djupare och skolan blir jobbigare och jobbigare.
Jag mår så dåligt att jag knappt tar mig upp ur sängen. Allt känns så tugnt. Bara tanken på att resa sig från sängen för att gå på toa får mig att känna gråten i halsen.
Är det verkligen meningen att varje andetag ska kännas som en kamp? Ska man verkligen behöva önska att man aldrig vaknar igen när man går och lägger sig?
Är det verkligen såhär livet ska vara?

Jahopp och där slutade min lärare utan att jag hade fått veta något om det. Ännu en gång är jag ensam och bortglömd.

Allt bara strular. Igår skulle ju jag egentligen börjat läsa nästa kurs på distans men jag har inte fått tag på min lärare så att jag kan bli inbjuden i rummet så att jag kan börja. Nu visade det sig att det är för att hon slutat. Nu har jag ingen aning om vem jag ska vända mig till eller hur det blir med upplägget i skolan. 

Allt kännns jätteotryggt i en redan jobbig situation. 

Jag orkar faktiskt inte reda ut det här. Eller är det helt fel att lägga ansvaret på skolan att se till att jag får vara med och att informera om vad som händer?

Jag och skolan går inte ihop...

Ja, nu har jag då haft sista lektionen i Madicin 1 kursen, nu har jag bara pluggandet kvar då :P

Den svåra biten. Jag klarade ju inte av tempot att plugga och gå på lektioner samtidigt så fick ju gå på lektionerna och strunta i alla läxor, inlämningsuppgifter och prov för att då istället göra dem i efterhand. 

Det är inplanerat som det är nu 7 veckor med studieverkstad där jag kan plugga och då kan jag där göra proven och inlämningsuppgifterna till medicin 1 kursen, sen kommer det kluriga. Jag har sedan 3 veckor med studieverkstad för att göra de som ska göras i Psykoliogikursen, men då ska jag alltså göra det innan kursen startar. Vet inte hur det ska fungera eller hur de har tänkt att jag ska göra. Men men det löser sig nog hoppas jag.

Vi har också fått veta att de inte har överklagat och undersköterskeutbildningen kommer så dels att drivas av Medlearn istället. Verkar dock som att vissa kurser fortfarande kommer vara kvar på moa. 

Men den som lever får se hur det blir. Tycker dock att det är sjukt jobbigt att inte veta. 

I alla fall, har fått lite betyg på de prov och inlämningar jag faktiskt gjort, såhär ser det ut:

Jag hoppas kunna hålla den nivån i fortsättningen också.

Jaha, då var HLR-kursen avklarad. Jag har varit lite orolig inför den då det är något väldigt fysiskt. Men det gick faktiskt väldigt bra. 

Vi fick testa att göra kompressationer på små dockor och så klikade det till när man tryckt tillräkligt långt ner. Man måste nämligen ner 5cm för att hjärtat ska pressas ihop så att blodet förs ut. Snabbt skulle det gå också 100-120bpm. Sen fick vi också testa att blåsa in luft i dockans lungor.. Undra hur många som gjort det tidigare :P 

och så fick vi en låssashjärtstartare som vi fick leka lite med.

Allt det gick jättebra.

Vi fick också prova på att lägga varandra i stabilt sidoläge och heimlichmanövern. Det var lite pinsamt då jag inte direkt känner mina klasskompisar så väl. Men det gick bra ändå. 

Det var faktiskt lättare än jag trodde att det skulle vara så det var ju bra. 

Jaa, är inte detta helt enkelt min tur i livet?

När jag äntligen för första gången i mitt liv hamlat i en skola där jag trivs och där jag känner att jag som elev får höras och studierna anpassas efter mig. Ja då ska den skolan läggas ner. 

Allt är fortfarande ovisst. Hur länge till kommer skolan finnas kvar, hur kommer vi föras över till Medlearn (som verkar vara det som kommer få ta över all undersköterskeutbildning), var kommer det ligga, hur kommer klasserna vara, hur är lärarna och hur kommer jag kunna påverka mitt studieupplägg.

Jag valde moa för att jag hört mycket bra om dem och jag är faktiskt väldigt arg över att de inte får fortsätta bedriva denna utbildningen.

Jag har både klasskompisar och lärare som pluggat/ jobbat på Medlearn och ingen av dem har verkat tycka att det var en bra skola. 

När ska motgångarna någonsin ta slut?

Suck vad trött jag blir på all skit som hela tiden ska försvåra för mig. 

Ja, som ni kanske förstått av mina senaste inlägg så har det varit väldigt tufft för mig med allt skolarbete. 

Meningen är ju att jag skulle gå på halvfart, men alla lektionerna är på helfart och att gå på alla lektionerna och plugga hela dagarna blev för mycket för mig. Jag klarade mig med nöd och näppe igenom den första pluggperioden fram till provet. Men sedan brast det. Jag mår sämre än jag gjort på länge psykiskt och det psykiska går ut över det fysiska så att även min MS påverkas vilket jag inte förväntade mig att det skulle göra så kraftigt. Flera gamla symptom som försvunnit har kommit tillbaka. Yrsel, myrkrypningar, nervsmärtor och så vidare börjar spöka igen. 

Så idag satt jag ner med min lärare och vi lade upp en ny planering. Jag kommer bara att gå på lektionerna nu, och sedan när denna kursen är slut för mina klasskompisar går jag på en så kallad studieverkstad där man får hjälp att plugga. Då gör jag alla inlämningsuppgifter, instuderingsfrågor och prov då istället. Så jag pluggar bara i skolan är det tänkt vilket jag tror blir bättre för mig. 

Det funkar inte att gå från noll till 110 över en natt. Jag har suttit och gråtit i princip varje dag för att det känts som om jag håller på att drunkna i all stress. 

Så idag känns som första dagen sen skolan började som om jag kan slappna av och andas igen. 

Bara att gå på lektionerna och åka buss fram och tillbaka till skolan är ju egentligen jobbigt nog så det kommer väl fortsätta vara tufft. Men jag kan i alla fall hinna varva ner och sova ordentligt. 

Min lärare kollade lite snabbt igenom mitt prov jag skrev i fredags och av det hon läste sa hon att det förmodligen lutade mot ett C i betyg så det känns i alla fall bra att veta att jag är godkänd där och att jag nu kan släppa den delen och gå vidare. 

Jag måste bara säga det att det inte bara är pest och pina med skolan. Jag trivs bra på skolan som är rätt liten. Bara två utbildningar Undersköterska och väktare, och jag tycker väldigt bra om lärarna. Det är skönt när man verkligen känner att lärarna vill att det ska gå bra och när de vill göra det så bra som möjligt för mig. Så var det ju aldrig i grundskolan. Där blev man pressad in i en mall och passade inte den fick man skylla sig själv.  Jag passade aldrig i den skolformen som var då. Så jag hoppas att det nya upplägget kommer funka bättre.

Även om det är ett högt tempo så är det kul på föreläsningarna, det är intressant att lyssna på och de hittar på lite roliga repetitionsövningar ibland. Vi fick spela memory med latinska ord idag och en annan dag hade vi som en tipspromenad fast utan promenaden vilket jag tycker var roligt. 

Och som sagt, mitt tempo blir ju lie lägre nu när jag bara går på lektionerna och pluggar i skolan sedan. 

Imorgon ska jag träffa en LSS handläggare för att prata om vilka möjligheter för hjälp som finns där ifrån. 

Känner att jag måste ta all hjälp jag kan få om jag ska klara mig igenom detta. 

Idag hade jag mitt första prov och jag tyckte att det gick väldigt bra. Jag kunder mer eller mindra svara på alla frågor även om jag fick itta på lit för att få det att gå ihop där mina kunskaper brast. Men på det stora hela tror jag att jag klarade mig bra. 

Det är skönt att ett prov är gjort. Men vi har redan påbörjat nästa del. Nu ska jag läsa p om nervssystemet. Lite tråkigt att vi inte kunde fått helgen fritt så man kan vila sig lite. Men men. Jag kämpar på. 

Dock är det extremt stressigt och jag mår sämmre och sämmre både fysiskt och psykiskt. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Om jag bara ska gå på föreläsningarana och göra proven sen eler om jag ska fortsätta som nu och riskera att jag puschar mig själv för hårt. 

Det är fyra lektioner mellan proven och varje lektion är då en föreläsning om en del av det man ska lära sig inför proven. Det är väldigt högt tempo och jag satt till 20.00 varje dag och pluggade förra veckan och det fungerar ju inte i längden. Jag kan verkligen inte göra något annat än att äta, plugga och såva just nu kännns det som och stressan har triggat igång gamla ms symptom som hade försvunnit. 

Måste verkligen fundera på hur jag ska göra. 

Just nu är jag så trött så jag bara vill lägga mig ner och gråta, men det har jag inte tid med för jag har så grymt mycket jag måste göra idag både pluggande och förberedelser inför imprgon då jag ska iväg. Kommer ine hinna plugga fördigt. Klockan är fem och jag har knappt börjat. Gick skolan till tre idag och har så ont i ryggen att jag knappt vet var jag ska ta vägen så var tvungen att ligga ner en stund när jag kom hem. 

Så nu ska jag snart äta och så måste jag plugga... Usch och fy och blä.. Snälla säg att närsta kurs är lätare än denna.