Nu har jag fått höra från mer än en person att mina inlägg inte längre kommer upp på bloglovin.

Jag använder själv Bloglovin och tycker att det är väldigt smidigt att ha alla bloggar man följer samlade. Hag gillar att det så tydligt visar vad man inte läst än. Men om det är så at det inte längre uppdaterar så är ju inte det så bra.  

Men det finns en sida som påminner väldigt mycker om bloglovin som heter Blogkeen. Jag tycker att den sidan fungerar minst  lika bra. Så om ni vill följa min blogg så följ mig där

Ett Lucia minne

Det är lite svårt att komma på något speciellt minne från ett speciellt år. Men när vi var små brukade vi alltid lussa för familjen. 

Min bror är ju född dagen innan Lucia och när vi var små Lussade vi alltid för släkten på hans födelsedagskalas

När vi var väldigt små brukade även kusinerna och syslingarna vara med i Luciatåget. 

Jag har alltid tyckt väldigt mycket om Luciafirandet och har drömt om att få vara Lucia. 

Här är en bild på mig , mina syskon och en väldigt liten kusin. Tror att bilden är tagen år 2002 om jag inte är helt ute och cyklar.

Tänkte att jag lägger upp filmen på mig och syskonen från 1995 igen

(lade upp den när jag blev uttagen till uttagningen för Göteborgs Lucia som jag var tvungen att tacka nej till)

Har ni något speciellt minne från Lucia?

ELLER SÅ KANSKE DE BORDE FÅTT ORDENTLIG VÅRD!

Om vi tar fallet Anna Lindh, som är de enda som jag vet vilket det är så kan man ju diskutera varför ihela friden Mijailo Mijailović inte fick hjälp ,när han bara dagar innan mordet kontaktade psykiatrin. Men han blev ivägkörd på grund av platsbrist och inga vidare utredningar gjordes.

Varför är det så?

Jo, för att det inte läggs tillräkligt med resurser på att behandla psykisk ohälsa.

Det är nedskärning efter nedskärning och det blir bara värre och värre.

När man söker sig akut till psykiatrin blir man hemskickad igen med en liten vit papperspåre med ett par tabletter innuti.

Vem hjälper det? 

Jag är en människa och jag är sjuk. Men när jag mår som säms får jag inte hjälp utan blir utslängd med lite tabletter som det sedan är upp till mig att ta och hoppas på att de hjälper. 

Jag anser att tvångsvård kan vara bra i vissa extremfall. MEN, Jag är så trött på attityden att alla med psykiska olikheter ska spärras in och föras iväg. Man ska förvaras utan synhåll från alla "normala" människor. 

Så fort det är någon som betersig konstigt eller begår ett brott så ska personens beteende alltid skyllas på en psykisk åkomma.

Men det är långt ifrån alla som begår brott som har en psykisk sjukdom, samtidigt som det faktiskt finns många med fysiska sjukdomar. Men de skyller man aldrig på.

Något som faktiskt stämmer är att de flesta grova brotslingar är män. Betyder det då att vi inte ska låta män gå lösa på gatan. För det är ju bevisligen så? eller?

Jag är så arg när jag tänker på hut orättvist behandlade vi blir. 

Glöm inte att det är ni som är de empatilösa och som behandlar en hel grupp människor illa när ni sitter och säger så där! "Normala" människor är de mest empatilöa och farliga jag någonsin stött på.

Hur firar du jul? 

Vi har i många år firat med både Mormor och Morfar och Farmor och Farfar tillsammans med alla kusiner. 

Men vi firade inte samtidigt utan vi firade först med till exempel mammas släkt och bytte julklappar och åt julmiddag, sedan farmåt femtiden bytte vi och åkte till farmor och farfar och firade med den släkten. Sedan byttes vi av så vi var julaftonskvällen varannat år med pappas sida och varannat år med mammas sida. 

När vi var små älskade vi att leka med våra kusiner och syslingar. Jag hittade en gammal film från julen 1995? där jag , mina syskon en kusin och en sysling leker tillsammans.

  Om det är någon som vill att jag tar bort den så säg till :)

. 

Hur brukar ni fira jul?

Ibland vill man bara klaga, men över lag så känner jag att jag har ett bra liv. Visst jag kanske inte klarar av allt som alla (de flesta) andra kan. Men jag är för det mesta nöjd med mitt liv. Jag tycker bäst om de dagar med lite ångest och när jag är smärtfri. Ångesten blir bättre och bättre, nivån på min ångest har minskat de senaste åren och det är jag så tacksam över.

Jag har råkat ut för mycket i mitt liv och jag får ibland kommentarer av människor som skriver att de tycker synd om mig, men jag vill inte att någon ska behöva bli ledsen för min skull. För jag har bra saker i mitt liv också! 

Jag har kärlek

Jag har Familj

Jag har katterna

Jag har Min Blogg

Jag har förmågan att skratta och ha roligt

Jag har intressen

Är julgranen viktig för en fin jul?

Ja, det tycker jag att den är. Jag tycker att granen är en del av julen och det skulle nog kännas tomt att fira julen helt utan gran. Dock så har jag aldrig gran själv efter som vi inte har plats och de gånger vi försökt så har vi haft katter som klättrat i granen dag in och dag ut. Så det har inte fungerat så bra. Jag får njuta av att titta på andras granar och drömma om att någon gång ha stort nog att ha en egen gran. 

Så här kunde det se ut i granen:

Hon brukade faktiskt till och med sova i granen...Kan säga att den inte var vacker efter ett par dagar.

Vad tycker ni. Är det viktigt med julgran för att julen ska bli fin?

Hur stöttar man någon när döden slagit till?

Det är så svårt att veta hur man ska bete sig kring döden. Min syster skrev ett så bra inlägg på sin blogg om hur hennes "vänner" betedde sig efter mammas död.

Jag vet verkligen vad hon pratar om. Men jag förstår också hur man som människa kan känna obehag och rädsla inför nya situationer där det inte finns något tydligt "så hör gör du och beter du dig i denna situationen"

Jag kan ärligt säga att jag förmodligen skulle vart en av de som skickade ett som Tilda skriver "ett litet hjärta på facebook". Nu har ju inte jag några nära vänner så vet ju inte hur det skulle varit om jag hade haft det.

 Jag skulle inte ha en aning om hur jag skulle hantera en situation där någon förlorar någon de älskar.

Jag skulle vara rädd att göra ett övertramp, rädd för att göra personen ledsen eller kanske tvinga på personen jobbiga tankar och minnen. 

Men idag vet jag ju att det inte är så.

Jag blir inte ledsen av att prata om mamma, tvärtom så skulle jag bli jätteglad om någon skrev till mig om något roligt om mamma. Jag kan aldrig mer få några nya minnen av mamma så att prata om gamla är det enda som håller henne vid liv. 

Genom att stiga fram och visa värme och omtänksamhet kan man hjälpa till att lindra den smärta eller i alla fall den ensamhet som den drabbade känner. Döden försvinner inte för att vi låssas som om den inte finns!

Så vad ska man göra för att stötta någon som förlorat en anhörig?

• Visa att du finns där
• Lyssna
• Ta första steget
• Om personen inte vill prata en gång fortsätt fråga.
• Skicka ett litet sms/mail/brev för att visa att du tänker på personen
• Gå över med lite mat (Människor i sorg glömmer ofta att äta)
• Hör av dig ofta!
• Ge en kram
• Fråga om personen vill prata
• Bekräfta personens känslor. Alla känslor är okej!
• Hjälpa till med praktiska saker.
• Våga fråga
• Våga berätta om du varit med om något liknande
• Dela med dig av dina minnen av personen som dött.

Självklart finns det inga universallösningar eller tips eftersom alla är olika. Men en sak som är viktig är att inte lägga ansvaret för att be om hjälp eller att börja prata på den sörjande. För när man sörjer så orkar och vågar man oftast inte be om det man behöver.

Det som skulle ge mig mest tröst är egentligen bara att folk visade att de brydde sig. Bara genom att fråga hur det går eller att de skulle höra av sig vara för att berätta något om mamma skulle ge mig så mycket.  Ingen har till exempel frågat hur det går för mig.

Men det är väl så att för alla andra så kommer vardagen tillbaka snabbt och många verkar tro att sorgen går över för oss också. Men det gör den inte. Man lär sig bara leva med den! 

Brukar du skicka julkort?

Från och till. Tror inte att jag skickade några förra året eller så gjorde jag det men har hunnit förtränga det :P . Men andra år har jag sickat både köpta nått år och gjorda med egna foton några andra. Här är två från några år tillbaka

Tycker det är roligast att få mer personliga julkort som folk har tagit själva än att få affärsköpta masskopior. 

Eftersom de flesta har sina barn på dessa fotokort så får väl jag ta på mina katter istället ;)

Fick typ inga julkort förra året , men blir väldigt glad när jag får brev från nån annan än sjukvården :P 

Brukar ni skicka några julkort?