jaha, Då var man hemma igen efter ytterligare ett äventyr. Det gick bra. Jag kissade inte ner mig som tur var. Gick på toa precis innan och fick någon slags skyddsplast/papper under mig så då kändes det lite tryggare. Även längden på magnetkameraundersökningen var kortare i dag "bara" 25 minuter i maskinen. 

Men är verkligen helt slut, Min arm skakar mer än vanligt och huvudet värker. Nu får vi vänta ett par veckor på resultatet.

Får hålla tummarna på att det inte förvärrats så mycket sen sist jag var där och kollade. 

Ikväll ska jag till sjukhuset igen, denna gången för att göra en ny MR. Men jag är extra rädd och nervös för jag har fått ett nytt problem i mitt liv. Ett lite pinsamt sådant.

Det är nämligen så att jag blir helt plötsligt, utan någon som helst förvarning blir helt extremt kissnödig. Kissnödig så att jag trots att jag sitter hemma tio meter från toaletten nästan har kissat ner mig innan jag kommit fram till toaletten. Vad gör man om man blir så kissnödig när man ligger fastspänd inne i en maskin? 

Hur snabbt kan de få ut mig?

Nä usch, vad hemskt det är att tänka sådär. Jag får se till att gå på toa innan, och tänka på annat än kiss när jag ligger där. 

Tror du på tomten?

Både ja och nej. 

Nej jag tror inte att det finns en magisk flera hundra år gammal gubbe som flyger runt uppe i luften på renar och ger paket till alla barn.

Där emot kan jag tro på "jultomten" i den meningen att det finns en viss anda hos människor vid julen. Där man är snäll och omtänksam, tänker mer på sina medmänniskor och så vidare. 

Jag tror mer att det är "det" som är "jultomten". 

Jag kan tyvärr inte minnas att jag någonsin trott på jultomten som den magiska gubben som flög runt, men antar att jag gjorde det när jag var liten. Vet att när jag var 5 år eller något så gick min syssling och drog av skägget på tomten vi hade, så efter det trodde jag väl inte mer på tomten om jag nu trodde på tomten då :P 

Tror ni på tomten?   

Var på sjukhuset i dag och jag hoppas på bättre resultat imorgon än vad jag fick idag. Har vart på ögonmottagningen i nästan tre timmar och gått igenom diverse undersökningar. Generellt såg allt bra ut, MEN har blivit närsynt.

(hade perfekt syn när jag sökte körkortstillstånd för snart två år sedan, måste man söka på nytt nu då?)

Förmodligen är det efterverkningar av nått gammalt skov. Men mina synnerver såg i alla fall bra ut och synfelet kommer kunna korrigeras med hjälp av glasögon. 

Så, jag lägger väl ett par glasögon på listan över alla dyra saker som jag måste köpa :/ 

Men först och främst måste jag kontakta en optiker.

Vad kostar glasögon idag, är det någon som vet?

Idag har det gått tre månader sedan jag hade min första helt rökfria dag. 

Det känns så skönt att jag lyckats hålla mig rökfri trots alla motgångar, i dag är det nämligen också två månader sedan jag fick min MS-diagnos, (vilket jag nu då ska "fira" genom att åka till sjukhuset).

Jag trodde aldrig att det skulle gå så här lätt faktiskt. Jag har varit rädd för att sluta röka och släppa yaget om mitt sista "ångest skydd". Men det har faktisk gått bättre än förväntat. 

Jag hoppas verkligen att jag kommer hålla mig rökfri resten av mitt liv. 

Jag saknar att röka, jag är fortfarande röksugen från och till. Men jag klarar mig utan ciggaretterna!

Jag vet att jag klarar utan ciggen och det är den största styrkan. 

Vilket är ditt favorit julgodis?

Mitt favorit julgodis är nog nygjord, precis svalnad knäck med mandel inuti. När den fortfarande är lite ljummen och mjuk. Dock är jag livrädd för att göra knäck eftersom det blir så otroligt varmt och kletigt så äter det aldrig längre.

Tycker nämligen inte om när knäcken blivit hård :P

Utöver det så är det nog inget mer som jag är så förtjust i när det kommer till julgodis.

Om man inte räknar typ valnötter och hassel nötter som julgodis då. 

Det allra värsta julgodiset är helt klart ischoklad..usch! Hur kan man ens äta det överhuvudtaget? haha

Vilket julgodis gillar ni bäst? Håller ni med mig eller tycker ni ischoklad är gott?

Något jag undrar just nu är hur man kan göra för att få det svalare i hemmet. Det är mitt i december och jag måste sova med fönster öppet och takfläkt igång för att inte må dåligt av värmen. Har inga element igång heller. Vet inte hur jag ska göra till våren/sommaren. Någon som har några förslag?

Är ljudkänslig så portabla "ACar" är väldigt jobbiga att lyssna på och bor i hyresrätt så kan inte göra några renoveringar. Nu har vi 22 grader inne och det är på gränsen till vad jag klarar av just nu. På sommaren kan vi få upp till 30 grader inne. Så vill gärna hitta en lösning!

Vilken rolig attityd man möts av ibland

Jag har ingen aning om vad denna människa fått för sig att det är för småsaker som jag tar åt mig av. 

Hen skrev detta som ett svar på en kommentar jag skrivit i en annan blogg. 

Så det är en person som inte vet någonting om mig eller mitt liv utan bara såg " En blogg om psykisk ohälsa" och genast var tvungen att kommentera så här fint. 

Jag skriver inte detta inlägget för att jag tog åt mig eller blev arg eller ledsen över kommentaren utan för att detta är ännu ett bevis på den rådande attityden som finns kring psykisk ohälsa. "Sluta må dåligt, så mår du bättre" attityden. Det är en attityd där den som är sjuk beskylls för sitt mående. Just nu mår jag tydligen dåligt bara för att jag tar åt mig av små saker.

Undra vilka småsaker det är?

Jag tvivlar på att det är någon som läser min blogg som tycker att jag sitter hemma och bara tycker synd om mig själv och tar åt mig av småsaker. För det är ju långt i från sanningen. 

Jag vet i alla fall att jag kämpar dagligen för att lära mig leva med de psykiska problemen jag har.

Man kan inte bli frisk från en funktionsnedsättning så jag kommer aldrig få ett liv där jag inte har några som helst psykiska svårigheter. Men jag kämpar ändå hårt för att lära mig leva med mina diagnoser.

"Jag vet vad jag pratar om då jag har kronisk depression och det är inte kul att leva så MEN man kan faktiskt göra något åt det."

-Ja om det nu är så lätt att göra något åt det, varför har du då gått och skaffat kronisk depression. Det var ju väldigt dumt! Sluta upp med att tycka synd om dig själv och börja göra nått åt det!

Nej. Så skulle jag aldrig säga till någon för jag VET på riktigt hur svårt det kan vara. Något som denna människan inte har empatisk förmåga nog att förstå. 

Jag skulle aldrig säga att jag vet hur en enskild människa har det eller hu hen känner. Men jag har i alla fall respekten nog att inte nedvärdera någon annans kamp.