Ja minsann, imorgon är det julafton!

Är det bara jag som har svårt att känna att det är jul imorgon. Trots att jag julpyntat, har varit på julmarknad, stekt julköttbullar och fixat julskinkan så känner jag inte någon julkänsla.

Även fast jag har kokat knäck, köpt skumtomtar, tomtegröt och glögg så kommer inte julkänslan fram. Inte ens fast jag följt årets julkalender så känner jag den där julkänslan komma smygande.

All den där förväntan man hade som barn existerar ju inte längre, men mysfaktorn brukar ju alltid skapa lite julstämning. Men i år så känns det inte riktigt som att den finns.

Kanske för att det är varmare nu än det var på midsommar.

Så jag tänkte fira den här dåliga julstämningen med en lista över de tio sämsta jullåtarna (enligt mig).

10. It Must Be Santa - Bob Dylan

9. Jag såg mamma kyssa tomten - Troll

8. Last Christmas - Wham!

7. All I want for christmas - Mariah Carey 

6. Feliz Navidad - José Feliciano

5. Bjällerklang - Agnetha & Linda

4. Det är inte regns som faller - Anders. F Rönnblom

3. Vår julskinka har rymt - Werner & Werner

2.  Juligen - JustD  

Som nummer ett på listan och som den sämsta jullåten i alla tider kommer den här låten, som jag har hatat så länge jag kan minnas. Alltså slutet med alla jäkla ljud på en och samma gång, jag får nervsammanbrott!

1. Mer Jul - Adolphson och Falk 

Vilken jullåt är den sämsta enligt dig? 

Nu var ännu en helg över och det har hänt en hel del den här helgen också. 

Jag håller mig sysselsatt om man säger så haha. Så här innan jul så händer det ju ganska mycket så det har varit fullt upp nästan varje dag.

I fredags så bjöd jag och Jakob in pappa och syskonen på tacos och spelkväll igen. Det var väldigt trevligt att hinna träffa pappa lite innan han åker iväg över julen. 

Blir konstigt att inte fira jul med pappa i år, men lite kul och spännande att vara här hemma hos oss på kvällen. 

Nu har vi ju fått öva på att vara värdar ett par gånger när vi bjudit familjen på middag.

Det har varit väldigt trevligt och i fredags så spelade pojkarna och pappa tv-spel medans jag lagade maten helt själv. Kan knappt fatta att jag, även om det bara var tacos lyckades laga en hel middag utan hjälp. För några år sedan klarade jag knappt av att gå in i köket på grund av min fobi för matrester och annat klabb. När maten precis var klar så kom även Matilda och vi åt maten och ingen dog av den. Så det var ju lyckat. 

Sen satt jag och Matilda kvar vid matbordet och pratade med pappa rätt länge medans Jakob och Ludvig gick och spelade tv-spel igen. 

Det var jättetrevligt att bara sitta och prata. Det känns som om det är så sällan man gör det.

Efter ett tag så gick pappa och Matilda också in i vardagsrummet och jag diskade undan lite. 

Vi bestämde att vi skulle spela lite spel innan pappa skulle åka hem. Det blev ett spel som jag inte har spelat så mycket, så jag kom inte ihåg någonting av mad man gjorde, hjärnsläpp hette det så det känns ju lite passande. haha

Det var ett mycket märkligt spel måste jag säga. Alla var "terapeuter" och om man när man flyttade sin spelpjäs på spelplanen hamnade i någons "behandlingsrum" var man tvungen att få terapi. Hamnade man på en ruta där det stod bläckfläck, jag då fick man titta på ett Rorschachtest och om man inte gissade rätt på vilket av tre alternativ flest människor ser när det tittar på bilden, så hamnade man på "psyket". 

Det var ett mycket lustigt men väldigt roligt spel.

Sen efter spelet var det dags för pappa att åka hem. Men jag Jakob, Ludvig och Matilda fortsatte kvällen med att åka och äta efterrätt på Burger king, de hade nämligen en ny(?) glass vi ville prova. En glass med Bounty inuti. Den var dock inte så god som den hade kunnat vara.

Tycker all glass på sådana ställen smakar billig vaniljglass som stått framme för länge.

Men kvällen var inte slut där.

När vi hade ätit så åkte vi till Kålgårdens lekpark och lekte. Vi hade så ofantligt kul så ni fattar inte. Vi skrattade så vi grät. Jag fick träningsvärk i både ansiktet och magen så mycket skrattade vi.

Vi hoppade studsmatta, gungade på gungbrädor, balanserade på en svängande stock, gungade i vanliga gungor och i en stor "korggunga" alla samtidigt.

              
Det var trångt haha

Men de hade inga rutschkanor på kålgården, så vi bestämde oss för att åka upp till stadsparken istället.

När vi kom dit så blev det väldigt läskigt för stadsparkens lekplats var inte upplyst. 

"Tänk om det låg någon eller något i rutschkanorna när man åker ner". :O

Men vi var modiga och vågade åka ändå.

När vi åkt färdigt så lade vi oss alla i ett nät som är som en hängmatta nästan och som fanns i en del av lekparken. 

Där lång vi och berättade spökhistorier och sjöng dåliga låtar tills klockan var nästan två och då bestämde vi oss för att det var dags att åka hem och sova lite. 

För på lördagen så skulle vi på bröllop. 

Det var nämligen så att min moster och hennes nu då man gifte sig. Det var ett väldigt litet och hemligt bröllop så det var inte många alls på vigseln, men det var så fint.

Sen på kvällen hade de bjudit hem familj och vänner på julmiddag och då skulle de avslöja att de hade gift sig tidigare under dagen. 

Jag och syskonen var dock inte med på kvällen. 

Men det var kul att få vara med och se vigseln och vi stannade till hemma hos dem och skålade lite och pratade med dem innan gästerna skulle komma. 

När vi kom hem på lördagskvällen så var jag väldigt trött så det blev en lugn kväll framför tv:n och så julpysslade vi lite innan vi gick och lade oss. 

På söndagen hade vi planerat att vi skulle köpa all julmat och fixa de sista sakerna som behövdes inför julafton och sen skulle vi steka köttbullar.

Men att handla tog så lång tid att vi var ute nästan hela dagen och letade saker. 

Så det blev inga köttbullar gjorda, så det får bli idag istället har jag tänkt. 

Men jag tror i alla fall att jag hittat det mesta som jag vill ha förutom några fina plåtburkar för julgodis och små glöggskedar. Men det får man väl klara sig utan.

Det känns som att allt börjar falla på plats, men julskinkan skrämmer mig en aning för jag har aldrig griljerat någon skinka tidigare så är rädd att det ska gå åt skogen. 

Är det någon som har några tips så får ni gärna ge dem till mig haha. Tänkte griljera skinkan dagen innan julafton. Julskinka på smörgås till gröten är ju ett måste!

Nu blir det storstäd på gång också och i morgon ska jag till sjukhuset och få dropp. 

Jag har inte en ledig dag förrän nästa år haha 

Jag var 18 år gammal vid den tiden och kanske inte alls mogen att flytta hemifrån egentligen. 
Det är så otroligt längesedan så man kan knappt fatta det. 

Idag är det exakt sju år sedan jag och Jakob började flytta in i den här lägenheten som vi bor i nu. 

Den 16 december fick vi nycklarna och den 20 började vi alltså flytta in lite möbler så att vi efter julen skulle kunna påbörja vårt nya liv tillsammans.

Flytten gav mig tid att i ensamhet få upptäcka mig själv och lära mig hantera mina problem utan att någon lade sig i. Jag behövde få tid att faktiskt vara sjuk och jag behövde tid att läka. Jag behövde också tid att lära mig förstå min sjukdom och utforska delarna av den.

Jag sjönk otroligt mycket de första åren och blev riktigt sjuk. Men jag tror att jag behövde må riktigt riktigt dåligt och verkligen sjunka ända till botten för att kunna bli bättre.

Jag nådde en punkt där det inte längre gick att fly från smärtan vilket gjorde att jag för första gången tvingades lära mig att leva med det och faktiskt försöka hantera det. Jag hade inget annat val när flykten inte längre var en möjlighet. 

Jag var tvungen att lära mig att hantera det, och det var först när jag accepterade mitt dåliga mående som jag kunde se en vändning. 

Jag var otroligt sjuk, säkert sjukare än vad många insåg. När jag inte längre kunde fly från problemen var jag fast i mig själv och jag kände all min smärta starkare än någonsin tidigare. Det tog nästan livet av mig.

Men jag överlevde, jag klarade mig igenom den tiden då jag var som allra sjukast och jag lärde mig väldigt mycket om mig själv under tiden. 

Under åren som gått har det hänt väldigt mycket i mitt liv.

Jag känner mig inte ens som samma person som jag en gång var. 

 

Även om jag fortfarande är svårt sjuk, även fast jag fortfarande har många problem och ångesten fortfarande påverkar mitt liv i väldigt stor grad, så är jag ändå glad att jag lever. Något jag aldrig kände tidigare i mitt liv. 
Jag är fri från mitt självskadebeteende i så stor mån att jag kan känna mig självsäker på att jag kommer klara av att inte självskada när tankarna och impulserna kommer. 
Jag har orken att umgås mer med familj och vänner och jag har nästan jobbat bort all min sociala fobi.

I alla fall de störst hindrande delarna av min sociala ångest. Att gå utanför dörren är inte längre ett stort problem och ångesten är inte lika stark i situationer där den förr var olidlig. 

Jag vågar gå ner och hämta posten, kan gå ut och slänga soporna, jag kan gå i affärer och jag kan åka buss, allt saker som jag för 5 år sedan aldrig kunde tänka mig att jag skulle kunna klara av. 

Idag är det nästan lika svårt att tänka sig att det fanns en tid då min sociala fobi var så svår att jag sprang förbi insidan av min egen ytterdörr för att skräcken för att "råka gå ut" var så stor. 

Minnena från den tiden av mitt liv är så svåra att greppa att det känns som om det är minnen av en mardröm, en film eller någon annan människas liv. 

Jag har nått långt i mitt liv. Jag har vandrat genom sjukdomar, katastrofer och rena helveten på jorden för att nå dit jag kommit idag. 

Men när jag vänder mig om ser jag det kaos jag tagit mig igenom men jag ser också allt som jag missat.

Jag har aldrig fått vara ung och dum, aldrig fått gå på festivaler, gå på häftiga fester, uppleva fösta gången på krogen med vännerna när man var arton år eller ge mig ut och resa med vänner.

Jag har inget av det där som man "ska" uppleva innan det blir försent. För hela min uppväxt har varit sjukdom och helvete.

Som barn mådde jag alltid dåligt, var rädd och ängslig. Ju äldre jag blev desto värre blev det och från det att jag var sjutton fram tills jag var tjugotre, så har jag bara existerat för att överleva. Allt var så svart och de åren som borde vart så glada och bekymmersfria är för alltid förlorade i depression och svåra självskadebeteenden. 

Jag känner att jag har missat så otroligt mycket på grund av min psykiska ohälsa. 

Jag blir så ledsen när jag tänker på hur mycket jag har gått miste om och jag kan inte låta bli att tänka på hur mycket jag dessutom kommer att gå miste om i framtiden. 

För jag kan inte låta bli att tänka att detta kanske är den tiden i mitt liv då jag mår bäst och det bara kommer gå neråt från och med nu. 

För jag vet ju att då jag har MS så finns det en stor risk att jag kan komma att bli väldigt sjuk i framtiden och den psykiska ohälsan kommer alltid finnas med mig och kan bli värre igen. 

Kommer jag någonsin kunna ha jobb, körkort, barn eller är det också sådana milstolpar som jag aldrig kommer få uppleva på grund av mina sjukdomar? 

Jag känner att detta är min tid och jag vill uppleva så mycket som möjligt, men jag vet inte riktigt vad.

Men när tillfällen ges så försöker jag ta chansen. Jag var till exempel i London i våras, var på stor släktträff på Öland, har testat go-kart, har varit på Boda borg två gånger i år, sjöng på en julmarknad, har varit på hockey och nu i mellandagarna ska jag på mitt livs första LAN och jag ska delta i en CS:GO tävling haha.

Jag börjar få mersmak och vill uppleva fler saker, men det är svårt att hitta på något. 

Har kikat lite på sådana där hemsidor som har olika utbud av aktiviteter man kan göra. 
Ja har funderat lite på någon form av racing, men jag har inget körkort. Men så hittade jag istället "Stockholms grymmaste bilbana". Det låter ju faktiskt rätt kul att som vuxen ta med ett gäng kompisar och tävla att köra sina små radiostyrda bilar på en 30 meter lång bilbana. 

Jag hittade den bilbanan när jag tittade på ballbreaker.se, de verkar ha lite "lugnare" aktiviteter. För jag känner att bungyjump. fallskärmshoppning och middagar för flera tusen kanske inte riktigt är något för mig. Här hade de istället mer bowling, racingsimulatorer, shuffleboard tävlingar och liknande och det kanske är något som är värt att testa känner jag.

skulle verkligen vilja göra mer roliga saker i mitt liv. Uppleva mer innan det är försent. 

Har ni några tips på vad man kan göra? Eller vad skulle ni själva vilja uppleva? 

Jag sitter hemma och hostar lite grann och gamla minnen dyker upp i huvudet. 

Minnen från när jag var runt 11-12 år och blev väldigt förkyld(?). 

Jag hostade och hostade och hostade, dygnet runt. Jag hostade så mycket att jag spydde vid flera tillfällen och varje dag hostade jag upp massor med slem. 

Det är nog en av få gånger jag faktiskt var riktigt sjuk som barn, men ingen trodde på att jag var sjuk på riktigt. 

På grund utan min psykiska ohälsa och det faktumet att den gjorde att jag inte klarade av skolan så sågs mina hostningar som ännu ett försök att få slippa gå till skolan. 

 Jag hade ropat varg för många gånger helt enkelt, så när jag väl var sjuk var det ingen som brydde sig eller trodde att det var på riktigt. 

Än idag ger hostningar mig enorm ångest för rädslan att spy eller att kvävas finns fortfarande kvar sen just den gången jag hade så svår hosta som barn. 

Jag minns hur jag i panik sprang ut genom ytterdörren för att försöka få lite luft när jag hostade så mycket att jag inte kunde andas på vad som kändes som flera minuter. 

Jag trodde faktiskt att jag skulle kvävas till döds av mina egna hostningar och ibland hostade jag så mycket att jag faktiskt kräktes.

Det var så fruktansvärt hemskt och det gör mig ledsen att tänka på att vuxna i min omgivning faktiskt trodde att jag fejkade trots att jag led så mycket. 

Det gör mig ledsen när jag tänker på att jag var så rädd och blyg att jag gjorde allt för att inte hosta bland folk så när jag väl var på vårdcentralen höll jag andan så mycket jag kunde för att inte trigga igång en hostattack. 

I fyra eller fem veckor höll den där hostan i sig och jag minns att när jag kom tillbaka till skolan var det en klasskompis som med oroad blick studerade mig och frågade "Har du gått ner i vikt?"

Det hade jag, för jag hade hostat så jag spydde i en månads tid. 

Jag vet faktiskt inte vad läkarna på vårdcentralen trodde när jag var där, men jag minns att det pratades om astma och att jag fick en astmamedicin där ett tag. 

Men efter några månader på en återkontroll kunde de ju konstatera att det inte var astma jag hade. 

Jag fick blåsa i en maskin och titta på en datorskärm för att se om jag kunde blåsa ut ljusen som var där kommer jag ihåg och mina resultat blev nu normala tack vare att hostan försvunnit.

Hur kan det bli så att ett barn som är sjukt i psykisk sjukdom måste låtsas att den har en fysisk sjukdom för att "bli förstådd".

Hade man halsfluss som barn så fick man äta glass på en vardag och ligga hemma och titta på film. Men blir man sjuk i depression så får man bara höra att man ska skärpa sig.

Jag tycker att det är riktigt sorgligt att sjukdomar särbehandlas på det viset. En depression är ju faktiskt långt mycket farligare än halsfluss.

Det är också sorgligt att de flesta barn har bra koll på fysiska sjukdomar, men har ingen aning om vad psykisk sjukdom är eller hur det fungerar.

I alla fall var det så när jag var liten.  

Jag kände mig så sjuk, men "jag var inte sjuk" ,för sjuk var man bara om man hade feber. 

Ett tag när jag var riktigt dålig i mellanstadiet fick jag sova med febertermometern bredvid sängen så att mamma varje morgon kunde kolla min temp när jag grät jag över huvudvärk, trötthet och illamående. Varje morgon sa mamma du "har du ingen feber så måste du gå till skolan". 

Men jag var inte fysiskt sjuk. Det var psykiskt och av psykisk sjukdom får man ingen feber. 

Jag var verkligen sjuk och jag hade behövt ordentlig hjälp. 

Idag har varit en lång dag!

Jag har nämligen varit och hjälpt till vid julmarknaden i Bårarp. 

Jag har precis kommit innan för dörren och har varit där sen klockan tio i morse och det har vart full fart hela dagen. Jag har stöpt ljus, rättat till mattor, skivat ost, hjälpt till i butiken, sjungit jullåtar och svarat på massor av frågor.

Det var verkligen jättetrevligt och roligt att det kom så mycket människor. Till och med jultomten var där och hälsade på barnen och tog emot deras julklappsönskningar.

En av de bästa önskningarna måste ju vara från en liten kille på fem år som önskade sig ett vasst svärd. Det ger många frågor. Vad ska han med svärdet till och varför måste det vara vasst? hmm

Sen var det en unge som önskade sig en lillebror. Tror dock inte att det är tomtens uppgift att fixa det ;)

Det var fullt upp från det att det började vid elva till att det slutade vid fem så känner mig rätt slut nu om man säger så. Men dagen var inte slut för att marknaden var färdig, för efter det så hade vi en timme innan det var dags för barnkalas för min lilla lillebror som fyller 20 år imorgon. 

Den timmen spenderade jag och min syster med att fota lite i fotostudion som hon och min bror har byggt.

Det var skojigt måste jag säga :)

Sen var det kalas för lilla Ludde och vi fikade lite och han fick öppna lite paket. 

Han fick lite tröjor, strumpor och en halsduk sen fick ha en av världens bästa presenter någonsin. Nämligen en ring med matchande öronclips med Edvard Blom på. 



Det var en present som gav många skratt.
Det var roligt måste jag säga. Ibland får jag sådan snilleblixtar. Man vet aldrig vad man får av mig i present. 

När fikat var uppätet och paketen öppnade så begav vi oss hemåt igen.
Så efter en väldigt lång och kall dag är jag äntligen hemma igen och jag är så trött så jag knappt orkar hålla ögonen öppna. Nu väntar jag bara på att Jakob ska komma hem från jobbet så ska vi äta lite kvällsmat och kolla på någon tv-serie så får jag sova sen. Det ska bli så skönt. Har ont i hela kroppen efter den här dagen.   

Eller jag blev åtminstone kallade för det igår av en man jag hade samtalat med på en chatt. Anledningen? Jag kallade honom "ful man" efter att han kallat mig för "tjock kvinna" eftersom jag somnade och inte svarade på ett par timmar.

Zaidoon 1:49
Jag är 29 år gammal och jag är singel dessa är mina bilder
Sara 1:50
Jag är 25 och jag är gift
Zaidoon 1:52
Jag är ledsen för stör du jag inte vet att du är gift
Sara 1:53
Okej
Zaidoon 1:54
du är väldigt snäll
Sara1:55

Tack

Zaidoon 1:56

Can I meet you
1:57
I'm attracted to you
1:57
Plz

Zaidoon 10:26
Kan jag få tillgång till dina privata foton?

12:58
Zaidoon
You are so fatty
Sara 12:59
?
Zaidoon 13:05
Fatty woman
Sara 13:29
Ugly man
Zaidoon 13:29

Dirty woman
13:30
Racist
13:30
Fuck to race
Sara 13:31
Oja
Zaidoon 13:32
I'm Muslim
13:33
Why you be angry?
Sara 13:35
För du är otrevlig och respektlös
Zaidoon13:39
Fucken bitch
Sara 13:50
Det där bevisar exakt min poäng
Zaidoon13:53
nej det är din respekt och du är rasistiska
Sara13:53
Vad har jag sagt som är rasistisk menar du?!
Zaidoon13:55
du hatar Arabisca

Sara 13:56
Varför skulle jag göra det?
13:58
Däremot kanske jag hatar dig just nu. Men det har ingenting med din religion eller ditt ursprung att göra. Utan det beror på att du beter dig som stor jävla rövhatt!

..................................................

..................................................

..................................................

.......................

Vad är egentligen rasism? Är det någon som vet överhuvudtaget längre?

Är man rasist när man ger tillbaka med samma mynt? Är man utsatt för rasism när man som svensk blir kallad svenne av ett gäng bråkstakar? Är man rasist om man hissar flaggan eller sjunger nationalsången? Är pepparkakor i luciatåg rasistiska? Är hela julen rent utsagt rasistisk?

Eller är det så att vi faktiskt tappat begreppet om vad rasism är? 

Rasistkortet slängs ut precis hela tiden och ofta används det i situationer där det inte alls är relevant. 

"Hähä du är inte intresserad av att ha sex med mig, då är du rasist" - Nej det är jag inte! Bara för att jag inte är intresserad av att idka samlag med någon så betyder det inte att det har med religion eller hudfärg att göra. Det handlar snarare om att jag inte ligger med alla människor i hela världen. 

"Hen sa "Vita subba" till mig, därför är jag utsatt för rasism." - Nej det är du inte. Skillnaden mellan rasism och mobbning är att mobbning sker av en begränsad grupp människor på till exempel en skola eller arbetsplats. Rasism är när mobbningen sker av ett helt samhälle. 

Den här eviga diskussionen om vem eller vad som är rasist och varför känns så tröttsam. 

Hela ordet har, i alla fall för mig, nötts ut. Begreppet rasism känns urvattnat och som en sådan där grej folk hela tiden slänger ur sig utan att tänka sig för. Det känns lite som om det snarare är en förolämpning än ett ord för att beskriva ett rashat och de följder det hatet får för de utsatta.  

Är jag rasist? 

Jag hoppas innerligt att så inte är fallet, för jag anser att alla människor ska få leva på lika villkor. Jag önskar att ingen någonsin ska behöva diskrimineras på grund av härkomst, utseende, sexuell läggning eller sjukdom/handikapp. 
Jag anser också att alla har rätt att ha sin egna tro och sina egna seder.  Jag är svensk, därför gör jag "svenska saker" som att fira midsommar, äta köttbullar och sjunga luciasånger. Men vad är egentligen "Svensk".

Jag brukar inte precis gå runt och reflektera över mitt ursprung och min svenskhet. Jag bara gör det jag är van vid och det jag är uppvuxen med, precis som alla andra. 

Precis som att vissa familjer äter ärtsoppa varje torsdag firar vissa länder jul den 24-26 december. Alla har vi seder vi är uppvuxna med och det borde respekteras. Jag tror inte att så många bryr sig om vad grannen äter på torsdagar, så varför bry sig om ifall grannen firar jul eller inte? 

Vi är alla människor med tankar och känslor och borde behandlas där efter.

Hmm, nej. Jag håller inte med.

Jag är sjuk, och jag har många gånger sett dessa bilder på Facebook som delas med det där budskapet. Jag förstår att det ska syfta till att man när man är sjuk önskar att man ska vara frisk och man önskar inget annat än det. En slags mening som ska förmedla att man ska vara tacksam över det man har och vara glad över att man är frisk. 

Men till mig som är sjuk säger det också lite det att jag inte ska kunna ha några drömmar eller önskningar utöver att vara frisk. Men jag håller som sagt inte med...

För jag önskar att alla i min familj ska hålla sig friska och må bra, jag önskar att människor skulle vara snällare och mer förstående mot varandra. Jag önskar att krig inte fanns och att människor slutade vara så egoistiska. Jag önskar att samhället ska bli mer fyllt med kunskap om psykisk ohälsa så att alla fördomar och respektlöshet försvinner.

Jag önskar att jag fick min mamma tillbaka!

Jag önskar mig lycka och trygghet och så önskar jag mig ett varmt och kärleksfullt hem som städar sig självt. Jag önskar att jag var ekonomiskt oberoende så pengar aldrig behövde vara ett bekymmer.  Jag önskar mig ett skumdisko i en hoppborg tillsammans med alla roliga människor jag känner.

Jag önskar mig äventyr och upplevelser. Jag önskar mig Svenssonlivet med villa, bil med tillhörande körkort och så önskar jag mig barn.

Jag önskar mig et samhälle utan brottslighet och jag önskar att fattigdom inte fanns.  

Jag önskar mig ett självförtroende som aldrig vacklar och förmågan att alltid älska mig själv som jag är. Jag önskar jag vore riktigt riktigt bra på något och jag önskar att jag var vältränad, alltså inte utseendemässigt utan i kondition, fysisk styrka och uthållighet. 

Jag önskar att jag hade en slät och fin hy utan alla ärr, bristningar och celluliter. Jag önskar att jag kunde äta vad jag ville utan att gå upp i vikt. Jag önskar att jag alltid ska vakna utvilad och pigg, jag önskar att jag aldrig mer fick några finnar och jag önskar mig massor av snygga kläder som alltid sitter perfekt.  

Jag önskar att jag aldrig någonsin fick skoskav eller ont i fötterna igen. Jag önskar att jag var allvetande och jag önskar att jag kunde allt på första försöket.

Jag önskar mig bättre balans och att jag inte ska kunna halka eller snubbla så att jag kan gå i riktigt snygga klackar. Jag önskar att alla mediciner skulle vara jättebra och utan biverkningar.

Jag önskar att jag var global Elit på CS:GO, jag önskar mig dagsfärska kanelbullar och så önskar jag mig förmågan att kunna måla snyggt...

....och självfallet så önskar jag att jag var frisk! Men bara för att jag är sjuk så är det inte

det enda jag önskar!

Det jag försöker säga är att, bara för att jag är sjuk betyder det inte att jag inte har drömmar och önskningar precis som alla andra. 

Jag skulle snarare säga att du som är frisk har 1000 önskningar, men jag som sjuk har 1001 önskningar.

Att drabbas av en svår sjukdom betyder inte att man slutar drömma, för mig betyder det bara att jag har fått ännu en dröm. 

Jag tror att drömmar är otroligt viktigt för alla människor och att ett liv utan drömmar inte skulle vara värt att leva.

Hur små och betydelselösa eller hur stora och ouppnåeliga drömmarna än är, så tror jag att det är en drivkraft som får oss att vilja fortsätta leva. 

Speciellt för den som är sjuk och är nära att ge upp hoppet. 

Jag tycker faktiskt att det känns lite klumpigt att säga att den som är sjuk enbart har en dröm.

Det är som om ni menar på att hela våra liv enbart är en önskan om att bli frisk och ingenting annat.

Att vi inte kan känna glädje, uppnå några mål eller ha några drömmar alls. Att vi inte kan leva och drömma som andra människor utan måste pausa vårat liv i väntan på att bli friska.

Så är det ju inte riktigt.

Men när man blir sjuk kan drömmar förändras, man kanske önskar sig god hälsa som prio ett istället för en ny bil. Men jag skulle aldrig påstå att alla sjuka människor enbart kan önska att de var friska och ingenting annat. 

Önskningen om att få vara frisk är en av de högsta önskningarna jag har, men det är absolut inte den enda. 

För trots att livet ibland är skit skulle jag aldrig någonsin vilja byta bort det livet jag har idag. För jag är ju faktiskt den jag är tack vare allt som jag har gått igenom. Jag har allt det jag har och det är jag oerhört glad över. 

Jag har fått uppleva otroligt mycket som jag annars inte hade fått göra. Så om jag skulle hitta en magisk lampa med en ande inuti som gav mig tre önskningar, vilka de än var, upp fyllda så vet jag faktiskt inte om "att bli frisk från alla mina sjukdomar" skulle vara en av mina tre önskningar. 

Hade jag vart i en av de där perioderna då jag mådde som allra sämst så kanske det hade blivit en av mina tre önskningar att få bli frisk.
Men för det mesta funkar ju ändå livet helt okej även med en sjukdom som Multipel Skleros och en hel hög med psykiska diagnoser. Det är svårt många gånger, det kan vara frustrerande.

Men det är mitt liv och magiska önskningar existerar ju inte så hur mycket jag än önskar att jag vore frisk så kommer det inte ske. 

Önska kan man ju alltid, men att lägga all  min önskekraft och alla mina drömmar på något som jag vet aldrig kommer ske tycker jag låter oerhört tråkigt. 

För jag håller fast vid att drömmar är viktiga och jag tror på att ha så många drömmar som möjligt

Om du fick tre önskningar, vad skulle du önska då?